Internationella anhörigdagen

Idag är det Internationella anhörigdagen, mina funderingar.

Det som förenar oss alla här på Cancerkompisar är att vi är anhöriga till en närstående med cancer. En del av oss har precis fått besked om cancer, andra går i väntans sorg och några har förlorat en närstående; parter, vän, förälder, barn, kollega i cancer.

Att vara anhörig är känslomässigt krävande och kroppens larmssystem är fullt aktiverat dygnet runt. Tankarna snurrar och oron är ständigt närvarande. Jag tyckte ofta att jag inte räckte till, varken för min familj, mig själv eller arbetet. Att ständigt gå på högvarv gjorde mig irriterad över situationen jag inte kunde kontrollera, en önskan om att få ”slippa” ansvar, sorg över hur livet förändrats, ilska över att ha drabbats, tankar på hur sjukdomen skulle utveckla sig och vad som sen skulle ske, funderingar på hur jag skulle orka ta mig igenom detta utan att falla itu och hur livet skulle bli. Det var fruktansvärda 11 månader.

För mig var det viktigt att prata med någon som verkligen lyssnade utan att komma med tips eller lösningar. För det finns inga lösningar när man vet att ens partner snart kommer att dö. Men att få ur sig tårar, tankar och känslor till en mottagare som lyssnar utan motkrav var väldigt skönt. En person som bekräftade min situation, oro och ångest. Jag fick det genom en kurator på ASIH.

Att skriva av sig med andra i liknande situation blev nästa steg för mig och det gjorde jag här på Cancerkompisar. Jag matchades med personer med liknande erfarenhet och vi stöttade varandra och gör fortfarande.

 Behöver du prata med någon finns bl.a. följande stödnummer dit du kan ringa anonymt;

Cancerlinjen 010-199 10 10 eler om du vill chatta via webben https://www.cancerfonden.se/rad-och-stod/cancerlinjen

Anhöriglinjen 0200-239 500 https://anhorigasriksforbund.se/anhoriglinjen/

 Omtanke och värme till alla anhöriga

 Åsa Nermark

Ambassadör Cancerkompisar