En viktig fråga som vi borde prata om mer ...

Har ni blivit irriterade på varandra ännu?”

Den frågan fick jag av en sjuksköterska en gång när jag var med på ett läkarbesök. Där och då blev jag sårad över frågan och tyckte att det var osmidigt av henne att ställa den. Jag tänkte att vi väl hade andra bekymmer än att reflektera över irritation mellan oss. Och dessutom tänkte jag att hon inte hade med det att göra.

Frågan grep dock tag i mig och gnagde hela dagen. Jag insåg att hon hade träffat en öm tå. Jag var trött, orolig, hade humörsvängningar , hjärtklappning och var så less på allt som hade med cancer och undersökningar att göra, jag var irriterad. Den där förbjudna känslan. Jag vågade inte känna den känslan utan trängde bort den när den kom.

Frågan gjorde att jag kände mig avslöjad och blottad i den svåraste av situationer. Jag skämdes över mina känslor och bet tyst ihop. I efterhand tänker jag att sjuksköterskan lyfte en viktig fråga som vi borde prata om mer och på ett öppet sätt men den ställdes i helt fel forum, det fanns ingen som kunde fånga upp den eller följa upp den i situationen där den ställdes.

Den blev utelämnande och läts falla fritt.

Jag hade behövt ett skyddsnät att landa tryggt och mjukt i då. Det nätet fick jag långt senare, dels här på Cancerkompisar men också på Randiga Huset.
I kontakt med andra i liknande situation vågade jag vara öppen med alla känslor och det önskar jag att fler får uppleva.

Tillsammans kan vi ge varandra omtanke och kraft.

Styrkekramar Åsa