Jag överlevde första midsommar ...

Vi bad anhöriga skriva något kort om hur det kan vara att leva nära cancer och/eller efterlevande under helger. 

TACK till dig som delade med dig!

Medhavd midsommarlunch intogs på Huddinge sjukhus där maken vårdas. /Isabelle

Ensamt, Inte haft ork att fråga någon eller att bjuda in mig själv. Ingen hörde av sig eller bjöd in mig till något firande. // Sara

Jag överlevde första midsommar utan mannen. /Theres

Ganska bra helg. Men att alltid tänka var detta sista för pappa finns han med nästa år Helena

Underbar helg tillsamman med familjen och min frus nya stamceller //jens

Jag orkade tyvärr inte glädjas åt årets höjdpunkt! Sorgen håller mej i ett krampaktigt grepp. Lisen

Väldigt mysig god mat fint väder med bad i vår pool.//Jenny

Min första midsommar utan ångest och enorm saknad efter min livskamrat. /Anna

Första midsommarhelgen utan min man som gick bort för 7 månader sedan, en helg som var oväntat tung, fylld av timslånga gråtattacker, trots att jag firade med våra goda vänner som vi "alltid " har firat med, eller kanske just därför, eftersom vi alla var fyllda av saknaden och tomheten, samtidigt som vi njöt oerhört av att vara tillsammans, av fint väder, bad och traditionell mat och dryck!

Midsommarafton var så bra, vi åt gott ( trots att inget smakar för maken) men allt började sedan tidig lördags morgon. ASIH - teamet hjälpte honom så till slut dämpades smärtan men det tog hela dagen. De och vi tror att det blev för mycket av det goda med maten, efter flera månaders ”svältande” då inget smakar gott längre för honom. Men vi hade en fin Midsommarafton

9 år sen min man dog efter 10,5 år med cancerbehandlingar. Man tappar alla vänner på så lång sjuktid. De senaste 5 åren inte haft någon att fira med nu när jag äntligen börjat hantera denna viktiga helg. Jag fixar en stuga på Öland och frågar en kompis sen i tur ordning mina barn och får nej tack av alla så jag bokar av och låtsas som om jag inte lider. Jag skäms fast jag inte borde det.