Du är här

Tid är konstigt

Idag är det två år sen min mamma dog. Skrev ihop en liten text om det. 

Vad två år av sorg lärt mig.
Sorg sker inte i steg eller stadier. Det är som att vara på ett hav. Har du tur hittar du lä och du kan slappna av ett tag men det kommer alltid komma en våg. Du kommer aldrig innan veta hur stor vågen kommer vara men den kommer skaka om dig igen.. och igen.. och igen. 

Tid är konstigt. Jag har varit utan dig i evigheter och inte alls. 

Att få diagnoser i sorg är inte ovanligt. Mina: depression, ångest och ptsd 

Du är aldrig ensam men samtidigt så obetydligt liten i din egen sorg. 

Ingens sorg är den andres lik men jag har inte energin att ta hänsyn till någon annans än min egen eller mina närmaste. Ibland inte ens det. 

Energi är en bristvara och jag och min mentala hälsa går först. 

Jag kan sätta gränser och berätta vad jag behöver. 

Hade jag vetat det jag vet idag för 2 år sen tror jag inte att jag hade klarat av att stå upp. Jag vet faktiskt inte hur jag står upp. 

Var inte rädd för att prata om henne. Det hjälper att hålla henne nära. 

Jag har så mycket att säga men orden räcker inte till 

2 år.. 2 år har gått sen jag såg dig för sista gången i verkligheten. Jag ser dig dagligen varje gång jag blundar. Allt har förändrats och du missar allt. Och jag saknar dig så fruktansvärt mycket.


Varma kramar

Sandra