Vi gjorde allt vi kunde, sen ville jag bara vara mamma!

En anhörig berättar om sin cancerresa tillsammans med sin son, 28 år.

- Det började som blodpropp på underbenen juni 2015. Ingenting farligt, alla kan få och i alla åldrar.

Sonen som då var 26-år fortsatte jobba och leva som vanligt. Läkarna hade ju kontrollen om honom, trodde han och vi med. Efter fem månader fick han en knöl på huvudet som husläkaren öppnade som fettknöl, inget att bry sig om, alla kan få fettknölar, denna fettknöl var hudmetastas.

Efter ett halvår blev sonen friskförklarat från hemostasen, fick sluta äta blodförtunnande medicin. Vikten hade börjat gå ner, fick remiss till husläkaren och knölen på huvudet skulle öppnas en vecka efter att han slutat med blodförtunnande medicinering. Det gick bara några dagar när andra underbenet värkte och nytt blodpropp hittades. Efter att alla prover och undersökningar hittades primärtumören i matstrupen, hudmetastas på huvudet och metastaser på 6-7 ställen i kroppen.

Efter att sonen vaknat med halvsidigförlamning och åkte in som stroke alarm hittades metastaser även inne i huvudet, små och stora. Han fick gå genom tuffa behandlingar med cytostatika och strålbehandlingar. Åkte in med ambulans med halvsidigförlamning en gång till och senaste gången hann han säga till mig, - Mamma, skicka mig inte till sjukhus, han fick vara hemma och förlamningen släppte.

Hemma hade vi ASIH som sonen ville ha från första början att avlasta mig som sonen sade redan på sjukhuset. Stannade hemma direkt efter att han fick diagnosen, tog ut närståendepenning och var sjukskriven, ville ta hand om honom så gott jag kunde.

Hösten 2016 påbörjades immunstimulerande behandlingarna och även antikropp injektioner gavs regelbundet.

Mars 2017 tappade han rörelseförmågan och kunde inte komma upp själv eller stå, vi hade alla hjälpmedel i hemmet, lillebror 21 år hjälpte till i hemmet, blev anställd av kommunen och pappan på helgerna.

Vi gjorde allt vi kunde göra, en del sjuksköterskeuppgifter ville jag inte göra längre, ville bara vara mamma.

Thomas 28 år somnade in den 2 april 2017 hemma i lugn och ro och med trygghet med familjen runtomkring.

Hälsningar

mamma Teija