Bitter söt.

Hurra vi väntar besök från Danmark.

Gamla vänner tar bilen alla 200 mil enkelväg.

Vi har inte sett dom på flera år och ser verkligen fram till att dom kommer.

Dom var våra första gästar i den gamla stationsbyggnad i 1999.

Lite godsakar som vi fortfarande inte kan få här i Lappland har dom också med.

Smaskigt.

Sitter och minnas kanottura och allt annat vi gjorde tillsammans.

Många fina stunder har vi haft.

Men som jag sitter här och tankarna flyger tillbaka i tiden blixtra det till i hjärtat.

Orsaken till att dom kommer opp nu är för att kunna ta farväl med min man.

Där kommer inte flera kanotturer, vin och mat aftnar eller annat.

Men vi skal njuta denna sista stund tillsammans, minnas prata skit och äta god mat och vin. ( En god vän kom med fina älgstekar som jag skal fixa till.)

Vi skal skratta och vi skal gråta. Vi skal umgås.

Jag är så tacksam för att ni har orken att ta turen hot upp.

Och oavsett min man är sliten och tycker det är jobbigt när dagen inte är som dagen brukar att vara, då vet jag att han är lika glad som jag att ni kommer.