Ett städjobb gjorde trixet för mig - vad gör du för att själv överleva?

Vi bor i en gammal järnvägsstation och i den driver jag sen många år tillbaka ett litet café och sen har jag ett syateljé vars jag tillverkar lite av varje.

Nu kan ni tro att det måsta vara skönt att jobba hemma när jag har en cancersjuk man.

Och det är det till dels. Det är väll praktiskt att jag inte skal lämna honom, jag har ju redan bekymringar varje gång jag går med hundarna, vad han gör, hur han mår, har han ramlat och och och. Ständig oro.

Sen är det jobbigt att 24 timmer i dygnet kretsar alt om cancersjukdom, biverkningar och följa sjukdomar.

Sen får jag bekymringar angåande ekonomi när där inte kommer gästar i caféet, hur skal jag kunna betala räkningarna i slutet av månaden och i januari fick jag panik.

Panik över ekonomi och cancer.

Jag fick nog av alt.

En god vän fixade ett städjobb till mig och jag var lycklig.

Varje torsdag far jag iväg hela dagen och jobbar.

Så klart är jag slut körd när jag kommer hem sent på kvällen, men lycklig.

Lycklig för att jag en dag i veckan är borta och oftast kan jobba i några timmer utan att tänka på cancer och sjukdom.

Jag går och gör mitt jobb, är i mig egen liten städ bubbla utan sjukdom.

Där i min lilla bubbla finns bara jag och jobbet.

Sen far jag och handlar lite lätt och god mat till kvälls maten.

Far hem och berättar vad jag har gjort, vem jag har pratat med.

Vi äter kvällsmat och jag tar en lång tur med hundarna.

Och jag mår bra, ja vi mår bra.

Min man ser och känner att jag mår bra av mina torsdagar.

Jag kommer hem och har fått ny energi och vi har lite nytt att prata om.

Tänk att ett städjobb en dag i veckan räddade mig.

Nu har jag ork till att klara dom andra 6 dagar i veckan.