När hjärnan inte vill stå still men allt annat vill….
Under dagen kan jag nu hålla alla negative tankar borta, ja vi lära att leva med cancern som en objuden gäst. Livet fortsätter oavsett om jag vill eller inte vill.
Men bubblan finns fortfarande, nu är den som ett skydd jag kan försvinna i under när jag inte orkar med era andras värld.
Inne i min bubbla finns bara min man, hundarna, cancern och jag. Det har jag lärt att hantera och nu känns det som en trygghet. Bara vi 5.
Ingen som stökar vår vardag, ingen som ställer krav eller har förväntningar.
På mina jobb kan jag fungera oavsett bubblan, jag kan hoppa in och ur den när det behövs.
Men en ting jag inte kan kontrollera är min hjärna, jag kan nu koppla av när jag jobbar, men så snart jag inte är upptagen av något då kör den och det på högsta varvet, det går bara inte att bromsa den. I dag är det inte sorgsna och svarta tankar det är alt. Alt från simpla ting som vilken mat jag skal göra, något jag skal fixa, ja allt.
Jag har upptäckt att hjärnan slår av om jag spiller de här simpla spelen på min surfeplatta, spel vars jag inte behöver tänka, låter fånigt, jag vet, men det funkar för mig.
Tidspunkten vars min hjärna snurra som mest är så snart jag läggar huvud på kudden. Då är den på hel span och då går det inte att sova.
Efter 8 månader med insövnings tabletter funkade det inte längre. Jag kunna öka dosen men ville inte bli mer beroende. Så nu är det 3 till 4 dagar med sov medicin och 3 till 4 dagar utan. Det betyder att de dagar jag inte tar då sover jag 1 timme och är vaken 40 minutter, sover 1 timme och vaken 40 minuter och om igen tills jag skal upp.
Det är tufft. Men jag får då lov att sova hela natten resten av veckan och blir inte mera beroende av sov medicinen.
Antligen står min värld still annars kör den på fullt varv. Där finns bara 2 växlar.
Pest eller kolera.
Därför kan det vara jobbigt för oss som står bredvid 24/7 att kliva ute i eran värld eller när ni kommer in i vår värld.
Det är bara så.
Kram