Du är här

Nu blev det helt svart innan om mig.

 

 

En hel vecka har sömnen intet kommit till mig.

Sömntablettar, avspännings musik, motion, hormon tabletter inget har fungerat den senaste vecka och då kryper svarta tankar in i huvet, dom tar över den vidunderliga och befriande sömnen.

En del tankar, så svarta att jag inte törs säga dom högt eller skriva ned dom.

Mitt liv som det varit och mitt liv som skal komma.

Jag har inte lust med det nya livet, tycker detta livet är tillräckligt besvärligt.

Hur skal jag orka börja om på ett nytt och ensamt liv den dagen det bliver dags.

Jag har inte lust att börja om, det blir ju bara jag.

Lika bra att alt bara sluttar också för mig.

Inget barn kunna jag få lov att få, nu svider det ordentligt, jag blir allas ensam när min man dör.

Bara jag och hundarna, skal jag köra till veterinären med hundarna? Då jag kan krypa in i mitt svarta hål och bara stanna där.

Hur kunna det gå så här.

Inget är rättvist.

Ett gemensamt liv med naturen, som förde oss tillsammans.

Hur kan det bli kul i framtiden att ta ryggsäcken på och gå.

Jag har bara inte lust att leve längre, varför kan jag inte också få lov att dö.

Jag byter så gärna plats med min man.