Upp och ned
Upp och ned och om igen, igen.
En bra dag, en dålig dag.
Ett par bra dagar och ett par dåliga dagar.
Det tar aldrig slut.
Precis som jag blir glad över att båda min man och jag har bra dagar och alt flyter på då ramlar vi båda rakt ned i svarta hålet igen.
Det blir tyngre och tyngre för mig att ta mig upp av svarta hålet.
Några dagar känner jag redan för jag kliver ur sängen att i dag blir ingen bra dag.
En sådan dag kan det minsta utlösa gråt och uppgivenhet.
Alt den dagen blir jobbigt.
En sådan dag är det skönt att ha en canserkompis. En vars jag törs berätta att JAG mår dåligt, att JAG inget kan.
Ett kram eller ett ord, från en cancerkompis kan vända en dålig dag till en överkomlig dag.
Kram till alla mina cancerkompisar.