Du är här

Dagarna går

Så rullar dagarna på, det blir jobbigare och jobbigare ju närmare den 25/7 vi kommer. Känslan som kom när jag fick det där samtalet från mamma kryper mer och mer innanför skinnet på mig. Det är en obeskrivlig känsla som härjar innuti nu. Jag är glad över att jag får vara på ett jobb där jag kan kombinera handbollen tillsammans med många av mina vänner och andra fantastiska personer. Samtidigt som den där konstiga känslan finns med hela tiden. Kroppen är bra märklig som klarar av att hantera detta. Bakslaget som jag tror är att jag är extremt trött. Jag saknar henne så otroligt mycket, hon ska ju vara här hos mig, hos oss. Hon ska ju ha de där mysiga dagrana tillsammans med barnen nu. Men det blev aldrig så igen. Jag önskar att alla tar mer tillvara påstunderna de ha tillsammans. Jag önskar att alla faktiskt skulle prioritera att vara tillsammans med nära och kära. Man vet ju aldrig när det plötsligt är sista gången.

 

 

~Jag ska måla hela världen lilla mamma~