Vad har jag gjort för fel?

Det pratas mycket om karma. Men jag har svårt att tro att jag ska ha varit en så hemsk varelse tidigare att jag förtjänar detta. Inte nog med att jag ska behöva leva resten av mitt liv med en så enorm saknad och längtan efter min mamma. Det omänskliga bemötandet från kuratorn med frågan "har du ingen att prata med hemma?" Efter att läkaren skickat den remissen. Allt skit med Norrköpingskommun eftersom mamma dog här och inte i Norrköping. Allt strul med alla papper till följd på det kom ikväll detta svar från prästen efter att jag hade skickat och frågat om vad som gäller inför sorgemötet i morgon.  Klockan 21.55 pep det i mobilen och jag fick läsa följande: 

Hej
Det bästa vore om ni kan komma till Fruängen till Vårfrukyrkan nära Fruängen centrum på expeditionen. Jag är sjuk men kan träffa er. Ring på förmiddagen om ni undrar om något

Känns inte så vidare bra att få det av prästen som ska begrava min mamma om två dagar. Känns inte heller speciellt lockande att behöva sitta och åka på buss och tunnelbana fullt med folk en dån dag. Det kanske är en egoistisk tanke, jag vet inte. Tycker bara att det kanske kan räcka med skit för oss nu. Hur mycket ska man klara av innan kroppen ger upp totalt? Det känns inte långt borta för min del nu