1 månad sen

Idag har vi varit utan lillebror en månad. Så här länge utan kontakt med

Honom har aldrig hänt förut. Jag antar att man får vänja sig vid det.

Men det betyder inte att det gör det

Lättare för det. Snarare svårare. Att verkligen försöka inse att det

Blir ingen mer kontakt med honom.

Jag drömmer inte om honom heller. Högst 3 drömmar har jag drömt om honom. O jag vill så gärna drömma om honom, bara få ett litet uns av minne av honom.

Jag är så jävla bitter. Bitter över livet och hur det kunde bli så här, bitter över att just han inte gick att rädda, bitter över att cancer finns överhuvudtaget.

Den minsta tjejen har sovit hos mormor o morfar i två nätter nu, hon kommer idag. Men samtidigt blev storasyster sjuk så det betydde givetvis att vi inte fick mer sömn

För det. Typiskt! Men jag antar att det var någon mening med det också....