Bryt ihop o kom igen
Nu ikväll satt jag med min yngsta dotters månadsbok där jag skriver i hennes framsteg o bilder från senaste månaden.
O där o då bröt jag ihop. Jag hade skrivit ut ett kort på min lillebror o Leora och det syns hur stolt han är och hans fina fina leende.
Fan. Han som är så barnkär. Han som älskar barn. O mina barn som älskar honom.
Nu kommer han aldrig att få leka med dom, blåsa såpbubblor, gå på cirkus som han älskar, bada med dom.
Fans jävla helvete, det gör så fruktansvärt ont när man faller tillbaka till verkligheten och man inser att han inte kommer finnas där. Fan fan faaaaaaaan!!!!!!
Jag vill inte det här, jag vill ha det som det alltid har vart. Så som det alltid skulle vara. Han som alltid skulle vara där.
Jag kommer sakna honom något så otroligt mycket. Hans stora hjärta o omtänksamhet. Han som alltid kunde se något gott i alla.
Hur fan kunde det bli så här? Varför ska det vara så jävla orättvist? Varför just han?
Jag har fått en tid hos kuratorn den 1/4. Känns långt dit och jag undrar hela tiden vad som har hänt tills dess. Om han lever, och hur han isåfall mår, om han har gått bort eller om han fortfarande kämpar vidare. Han är ju så stark.
Min fina lilla bror.