Fysiskt tungt

idag är det tungt. Så tungt att det känns fysiskt. Jag orkar ingenting, men med två små barn så måste jag ju. Får tvinga mig att göra alla måsten. Det känns som att jag inte sovit på en evighet, trots att nätterna är relativt bra.

Det känns som om jag bokstavligt talat släpar på både armar o ben.

Hatar såna här dagar. Hatar att känna den här hopplösheten av att ingenting spelar något roll ändå. Hatar den här uppgivenheten, tomheten.

Fan, var du tvungen att lämna oss??