För helvete

Jag saknar honom så förbannat. När andras liv fortsätter känns det som att jag står kvar på samma plats jag stod när han precis hade lämnat oss.

I ett kallt, svart, tomt rum. Så känns det. Jag vill bara gå ut i friska luften, känna vinden, höra fåglarna.

Känner mig instängd i det här kalla tomma rummet där lillebror inte finns.

När ska det bli lättare??