När man gråter sig till sömns
Igår var en sån där riktigt skitdag igen.
Jag skulle byta mitt mobilnummer till lillebrors sim-kort så jag kunde vara del av pappas familje-abonnemang.
Så då kom jag på att alla sms från lillebroe kanske försvinner.
Läste igenom alla o fan, tårarna slutade inte rinna. Jag bara grät o grät. Givetvis kommer såna "attacker" när barnen lagt sig o tankarna hinner komma ifatt en.
Jag saknar honom något så oerhört mycket o det gör så förbannat ont.
Jag hör hans röst o sakerna han brukade säga o inser att jag aldrig kommer få höra det igen.
Jag kan inte förstå. Varför kan jag inte förstå att han inte finns mer?
Varför måste mina drömmar handla om att han är döende o att vi vara väntar?
Varför kan jag inte få drömma om honom som han var när han var frisk o glad?
Det är tortyr som det är. Räcker det inte med verkligheten? Kan jag inte bara få en enda dröm när han är frisk o glad???
Å Gud.... Jag saknar honom något så otroligt mycket