Du är här

Saknaden

Nu har det gått en vecka o en dag sen lillebror lämnade oss. O den här saknaden gör så fruktansvärt ont. Att veta att man inte kommer få prata med honom något mer, inte få något sms eller kunna ge honom en kram. Det skär i mig av den insikten. Jag vill inte acceptera att detta har hänt, vill inte tro på det här.

Helt tom. Kommer varken tårar eller ilska. Bara tomt. Jag hade önskat att jag kunde gråta lite, jag vet ju att jag mår bättre av det. Men ikke. Jag går bara runt o plockar. Får ingen ro.

Inatt måste jag ha drömt om lillebror. För jag vaknade upp o visste inte vart jag var eller om han levde eller var död. Det tog en stund innan jag insåg vilken del av det som var verklighet nu...

Igår träffade vi prästen. Hon är jättebra. O vi pratade om gamla minnen om lillebror, hon känner ju honom också.

Jag önskar jag kunde få ett tecken av honom, veta att han har det bra där han är nu. Jag försöker leta efter minsta lilla grej, men inget. Den här saknaden gör som sagt fruktansvärt ont....

Kärlek//R