Du är här

Tungt

Den här saknaden som alltid finns, den är nästintill outhärdlig. Jag kan inte ringa, föra ett samtal med honom, bara kolla hur han mår eller vad han gör.

Det är det värsta just nu. Jag kan skicka hur många sms som helst, men jag kommer aldrig någonsin få ett svar.

Idag har vi varit hemma hos mina föräldrar hela em o kvällen. O jämt när man kommer dit blir man påmind om att han faktiskt är borta. Han har ju alltid varit hemma när jag kommit dit. Alltid sagt hej när man kommit, alltid suttit med vid bordet när det är mat osv. O alla dessa kort mamma o pappa har fått från olika människor gör mig påmind om allt som varit det senaste året. Tänk att han inte ens överlevde ett år.

Om några dagar har det gått en månad sen han lämnade oss. Den här månaden känns otroligt lång. Samtidigt som jag kommer ihåg allt som det var igår det hände.

Trötta kramar//R