Urnedsättning

Imorgon är det urnedsättning för lillebror.

Det kommer säkert dra upp allt på nytt igen o jag förbereder mig för en jobbig dag. Jag hoppas att det ska gå bra ändå. Att vi är starka tillsammans.

Det är bara vi närmaste, mamma, pappa, jag och min familj. Utan präst, bara vi. Ska på ett sätt bli skönt att det blir så litet o intimt. Det har ju mest bara varit vi. Tillsammans med lillebror.

Men imorgon är han med oss. Om inte, bara i urnan utan även med själen. Jag MÅSTE tro att han är med oss.

Han bara måste vara med oss. Eller hur?