Du är här

Att man ändå orkar

Man lever verkligen i en bubbla. Försöker hitta motivation till saker men det är väldigt svårt. Försöker hela tiden tänka på hur mamma hade gjort och agerat i dom olika situationerna. man ska inte glömma tänka själv men det är ett sätt och komma vidare i allt. 


Man är helt färdig på kvällarna för det är en berg- och dalbana. Känslor är en jobbig sak. 

Mycket som börjar falla på plats för begravningen. det är mer än man tror. Och betalt kan dom ta. Det är dyrt att födas, gifta sig och sen sist av allt dö. Helt sjukt. 

Jag saknar henne så..vill så gärna höra hennes röst. Knappt så man kommer ihåg hur den låter för man har bara den hesa rösten i huvudet mest nu. Men ändå finns den för alltid i hjärtat. Många gånger jag har velat ringa till hennes mobil men det är aldrig nån mer som kommer svara på andra sidan. 

Mamma, min stora idol. Om du bara visste vad tomt det är utan dig, även om du är med oss på ett sätt, men hade hellre haft 20-25 år till med dig som levande person och inte ett minne.