Du är här

Liv & död

Död

För 13 år sedan tog mitt liv tilsammans med min mamma slut. Livet utan mamma tog vid.Här startade en uppförsbacke med djup sorg, saknad, smärta och ensamhet. Jag kände en enorm förlust och sviken av livet i allmänhet. Samtidigt skulle jag ta hand om det nya liv jag fått. Min Lukas som var 9 mån gammal och full av liv. Jag skulle vara stark. Jag skulle ta förväl av ett liv & välkomna ett annat. Jag var mitt i en känslostorm delux allt river & sliter i mig vid denna tidpunkt.

 

Födsel

Vi hoppar tillbaka till BB i Ystad i Januari 2004. Jag är nyförlöst och varit vaken i mer än 2 dygn.Jag kan inte komma ner i varv känner mig obehagligt speedad som om jag gick på någon drog.
Det är i början av januari & julstjärnor sitter fortfarande kvar i  sjukhusets fönster. Jag stirrar på dem i vad som känns som evigheter   sedan vandrar jag längs korridorerna som en osalig ande. Jag vågar inte säga till personalen vilken erorm ångest jag känner. Då kanske de tar mitt barn ifrån mig tänker jag.Hur skall jag klara detta. Tillslut tar jag mod till mig och går in i personalrummet. Jag vågar inte riktigt berätta hur dåligt jag mår. Jag var så rädd. Minns inte vad jag sa till dem.

Tillslut kommer en av sjuksköterskorna in i rummet hon säger att hon läst i min journal att min mamma är döende och hon ger mig en insomningstablett och håller mig i handen.  Äntligen somnar jag i sängen tillsammans med min sambo Micke och min 2 dagar gamla Lukas.

Numera är jag och Micke gifta. Vi har ett 20 år långt förhållande bakom oss och Lukas har en 2 år yngre lillasyster Emilia. Vi är en vanlig familj & jag är en vanlig mamma fast utan mamma.