Förlåt .

Förlåt för min frånvaro, jag behövde en paus från cancern, från livet, från döden . Han har nämligen varit på besök igen, dock inte pga cancer, utan av livet, en ung människa lämnade, sårada många, det känns som om jag fyller mina väggar med döds anonser, jag vill mer eller mindre ställs mig och ge fingret åt tomma Intet, skrika en stund, ge all min tid åt dom mest berörda, Jag vill berätta för min mamma hur förbannat stark hon är, som efter 2 dödsfall som berört hennes barn otroligt fortfarande står där med en utsträckt hand, hon berättar fortfarande att hon älskar oss. men psppa , alltså Jag behöver dig, jag behöver en pappa, jag är trött på att vara vuxen, på att livet går vidare medans jag flåsar efter och försöker plocka upp bitar av det som folk kallar livet. Mina älskade barn, förlåt att eta första år går ut på att lära er hantera känslor kring Döden, förlåt att ni vet att folk måste ha ett hjärta som orkar slå annars dör man, förlåt att mamma går på halv fart, men i en sång nåhon gång ska jag berätta allt för er. 

Jag försöker fortfarande vara någons bästa vän, lyssna på vardags problem, jag försöker tänka att det är så livet ska vara, ett vardagsproblem tills jag inser att mitt liv är allt annat än just ett vardags problem. Jag har passerat den gränsen fär länge sedan, trots detta har jag minst behov av att blotta mig, eller har jag bara slutar orka , orka få folk att förstå att varannan dag är en kamp mot Känslorna , mot saknaden, mot att trösta mitt gråtande barn för hon tror att alla ska dö och lämns henne, ringa samtal för att hålla oss alla över ytan, för att reflektera över alla förändringar på jobbet, jag går på rutin , hela jag ..  Även om jag varje morgon intalar mig själv att ingen motgång är för stor för att inte kunna övervinna . 

så förlåt att jag pausat, men livet tog helt plötsligt en paus .. Igen !