lögnen

Vet ni vad, man säger alltid efter en tid att de går bra, man lär sig leva med sorgen, saknaden och smärtann, vi ler lite mot dom få som fortfarande frågar. Men ibland är detta en stör lögn, de går inte alls bra varje dag. Jag kommer fortfarande på mig själv med att sitta gråtandes i ett hörn dom dagarna jag har motgångar, jag är fortfarande arg över att du behagade att dö, jag får fortfarande påminna mig om att andas när dottern på 6 år leker att hon ringer till morfar och ber mig prata med honom. Jag vill skrika att ungen ska leka normala lekar, tills jag kommer på att detta är helt normalt för henne, hon leker en helt normal lek. Der är bara jag som inte är redo att leka telefon med pappa, inte alls, inte ens lite. Men jag biter ihop och påminner mig om att andas normalt när jag låtsas pratar med pappa, ungen springer sedan i väg och ska prata ensam med morfar, jag bryter ihop och tycker inte alls att känslan är ok, just den dagen är det inte ok att du är död. Min nya chef på jobbet vet inte att du inte finns, jag vet inte om de är ok att berätta de två år senare, för jag ska ju fungera, tiden har ju gått och jag ska vara läkt.. eller? Der kommer alltid dagar då jag saknar så att de värker, det finns dagar då jag fortfarande gråter i bilen med radion på högsta nivå och solglasögonen på även om de regnar. Det finns dagar då jag inte kan ta ditt namn i munnen för jag skulle behöva gå en rond i boxning för att jag är så arg, det finns dagar då jag inte orkar prata om morfar med barnen, jag orkar bara inte. Det finns dagar då jag vill spy över pappa bilder på facebook, där föräldrarna är långt över pension och lever, vet ni hur bra ni har det, vet ni hur lyckligt lottade ni är som fortfarande är över 30 och era föräldrar  lagar söndagsmiddag år er? Jag avundas er.. Jag avundas eran lycka och jag avundas att ni inte mött de värsta i erat liv, döden, cancer.. så ne även om jag har levt i detta i över två år, är de inte alls ok varje dag, jag gillar inte att ni slutat fråga, att ni tar för givet att jag läkt, mina barn ska fira änu en födelsedag utan pappa, sonen har lärt sig cykla och jag kan inte berätta de för dig, de svider för du hade varit så stolt, jag är stolt, vi ska börja skolan i höst, du hade varit stolt.. Jag skulle vilja ha dig här stolt, inte tro mig tro att du någonstans är stolt.

Ne fan ... tiden läker inte alla sår, ni lär er bara leva med dom.