Lyssna på kroppen.
Pappa ligger begravd 30 mil i från mig, jag har inte åkt "hem" sens hans begravning, det har gjort för ont, men jag har en vän, en fantastisk sådan, hon gick till hans kyrkogård och la tre röda rosor en från mig och en från min dotter och en från min son, ett ljus och en sten , helt utan att jag bad om det . jag blev så otroligt glad av hennes handling, att hon tänkte på mig och min pappa på fars dag, det är dessa små handlingar som betyder så otroligt mycket .
Idag pausade jag livet en stund, lyssnade på kroppen efter en vaken natt med otroligt många tårar, dom kommer från ingenstans, känslan som lam slår hela kroppen, tankarna som flyttat in i mitt huvud, så jag stannade hemma och det var länge sedan jag gråtit som i dag, det var länge sedan jag kände mig så tom och så ensam . jag tog mig tid att lyssna och detta blev resultatet, antagligen precis vad jag behöver. jag har kört på precis som vanligt sens begravningen, någon gång måste man nog ta tag i alla känslor och tårar som finns där .
Men återigen fattades förståelsen från arbetsgivaren som hoppas och förväntar sig att jag är på benen i morgon, Jag blir så otroligt stressad, för just nu behöver jag sova, gråta , skrika i kudden för att Sen orka vara mamma vilket är för mig det viktigaste jobbet jag har . Dessa två år pappa var sjuk tar ut sin rätt, om folk bara för en stund kunde stanna upp och lyssna, försöka förstå, jag kämpar på varje dag, dock i det tysta som så många andra av oss .