Kapitel 1

Min kära fru har nu gått bort i cancer. Vår resa började i juni 1996 med att hon fick bröstcancer. Så här startade vår resa i detta helvete.

Min upplevelse av hur det var att leva med en älskad fru som hade cancer och tiden efter.

Börjar med att familjen består av Anders Mia Alex Gustaf och hunden Minuz plus en tidigare hund.

Min kära fru har nu gått bort i Cancer. Vår resa började i juni 1996 med att hon fick bröst cancer. Så här startade vår resa i detta helvete. Mia gick till vårdcentral för koll på egen begäran men där skrattade läkaren åt henne och frågade om någon annan i släkten hade Cancer och hon svarade nej”men då behöver du inte oroa dig” och skrattade vidare. Vi tyckt inte det kändes rätt så vi åkte till vår husläkare som direkt efter besöket ordnade så hon fick komma på mammografi på Sophiahemmet. Där fick vi beskedet att hon hade bröstcancer. Och vart skickad till Danderyds sjukhus dagen där på. Där fick vi träffa en underbar överläkare som tog hand om oss gick igenom allt och berättade hur det skulle gå till. Och tog tag i det vad den andre läkaren gjorde mot min fru.

Oroliga som vi var med två unga grabbar i förskola och skola sa vi att det inte kommer att funka med våra söner. Då gick han till operationsavdelningen och undersökte om operationstid. Kommer tillbaka med beskedet att vi stod på kö för en snabb operation.

Redan nästa dag ringer de i från Danderyds sjukhus och meddelar att hon fått en återbudstid och ska opereras under dagen. Operationen går smidigt och bra. Mia kommer hem och vi ser fram emot att allt ska bli bra. Men det tar inte många dagar innan det svullnar upp i såret och vi får åka in till sjukhuset det visar sig att det har vätskat sig och man får tömma såret på mycket vätska. Och sen börjar den långa vägen tillbaka med många år med cellgiftsbehandlingar. Med både hopp och förtvivlan med många besök på Danderyds sjukhus.

En dag mellan alla dessa behandlingar var hon ute och rastade vår hund för att få motion. Och vid ett tillfälle vid en motionsanläggning kommer det hund utspringande från ett omklädningsrum och rusar fram till vår hund. Mia försöker rädda vår hund men blir då själv biten. Ägaren kommer och tar bort sin hund och bara försvinner. Mia är så chockad så hon säger inget men ringer mig och vi får åka till husläkaren. Där fotograferas allt och hon undersöks noga efter som hon går på behandlingar. Efter att jag lyckats spåra ägaren till hunden visade det sig vara en polishund. Så upp till polisstationen för att göra en anmälan där får vi till svar att en hund måste bita två gånger innan man gör något. Så det blev inget av det

 Efter 5 års oro får man beskedet att hon ” var frisk från cancern” Då släpper man allt och utan att sjukvården följer upp det om det verkligen är så.

Nu, så är det min tur och jag kan tag i mina ryggbesvär.