Våga berätta - det hjälper!

Har inte pratat med nån på det här sättet innan, håller det mesta inom mig. Känns ändå skönt att skriva av sig lite … tack för att ni alla finns…

Några ”röster från cancerkompisar som visar hur stödet fungerar:

Har varit i din situation. Värsta som nånsin hänt mig.

Jag har fortfarande svårt att ta in vad som hänt.

Jag tipsar dig att prata med psykologen/kuratorn på palliativa avdelningen. 

När hela ens värld rasar och man får ta en timme i taget, en dag i taget. Säg allt du behöver till din anhörige. Du kommer vara tacksam för det sen. Stor stor kram 

Jag blev även sjukskriven ett tag, går fortfarande till psykolog varje månad och fick ta hjälp av medicin för att ens fungera lite…

Var med om samma. Det är tufft och känns omöjligt, men …

 Be om att få stödsamtal från din vårdcentral, eller kanske  kyrkan de är väldigt bra på att möta människor i sorg. Stor kram till dig 

 Jag känner så igen mig i dig. Jag var där för fem år sedan. Man är så skör och det är så smärtsamt. Om du vill skriva finns jag här. 

 Det är viktigt att få ventilera för att inte gå sönder. All styrka till er alla…

----------

TACK alla ni som delar och berättar! Att våga berätta, vi vet att det hjälper.

Ja så här fortsätter och fortsätter det. Anhöriga som stöttar varandra. Man känner igen sig, läser och delar och det hjälper.

Hitta din/dina cancerkompisar också. Vi finns på alla social kanaler.

Inga-Lill, Ambassadör/grundare Cancerkompisar