Dubbla roller - både pappa och mamma
Sommaravslutningar, studentfiranden och midsommardans. Dagar där barn borde ha med sig båda sina föräldrar, det just för barnens skull som det gör extra ont.Så blev det inte för oss.Sjukdom bryr sig sällan om högtidsstunder och ändå är det just vid dem som det blir så extra tydligt att något saknas, att något skaver, att något blivit fel. Även om det inte längre är en bottenlös sorg och att lyckan åter knackat på dörren är det just för barnens skull som det gör extra ont. De har inte sin pappa vid sin sida under livets stora steg. Så är det nu och för alltid.
Ibland känns det som om jag tar på mig rollen som både pappa och mamma och försöker rodda allt från tjat om att städa sitt rum till övningskörning och prat om blommor, bin och alkohol. Och det är sannerligen ingen lätt uppgift, kanske inte ens möjlig men man gör det man kan för att fylla tomrummet efter ”den andra” föräldern.
Kanske måste jag sluta med det för det skapar en viss känsla av att inte räcka till. Framför mig/oss väntar en härlig sommar med kraftigt minskade krav på borden och måsten. Det ser jag framemot. Önskar er alla återhämtning och rofyllda stunder. Kram Åsa Cancerkompis
Ibland känns det som om jag tar på mig rollen som både pappa och mamma och försöker rodda allt från tjat om att städa sitt rum till övningskörning och prat om blommor, bin och alkohol. Och det är sannerligen ingen lätt uppgift, kanske inte ens möjlig men man gör det man kan för att fylla tomrummet efter ”den andra” föräldern.
Kanske måste jag sluta med det för det skapar en viss känsla av att inte räcka till. Framför mig/oss väntar en härlig sommar med kraftigt minskade krav på borden och måsten. Det ser jag framemot. Önskar er alla återhämtning och rofyllda stunder. Kram Åsa Cancerkompis