Du är här

Sista tiden

Visar inlägg inom vågarman. Visa alla inlägg.

Vågar man?

Vågar man hoppas på att pausen i allt kommer eller ska man gå och vara rädd för det där bakslaget som alltid kommer när man tror att det ska funka ett bra tag nu? man är livrädd att fotfästet ska ryckas undan från en när man precis har kommit till rätta efter allt. 


Förr eller senare kommer allt att ändras i detta livet. Mamma kommer lämna oss. Men vi alla hoppas att det ar några år till, det måste man hoppas på. Många som säger att det är en klysha men det stämmer verkligen, hoppet är det sista som överger en. 

man måste stå stark i detta. Inte ensam. Och jag kämpar varje dag för att få mina familjemedlemmar på ett bra humör. det är oerhört svårt. Jag glömmer säkert mig själv i allt detta, det är lätt och göra. Men jag kan alltid ta hand om mig själv på nåt sätt. Jag gör det genom att hjälpa min familj just nu. Det är så jag fungerar. Bara andra i min familj hade varit så, inte vart så förbannade ego. 

man blir förbannad när man kämpar och andra bara vänder sig från alla problem, gräver ner sig på sitt håll. För att sen när allt går åt pipan förvänta sig att man är där och drar upp personen. Nu orkar jag inte, inte min pappa heller. pappa har full fokus på mamma och sig själv. Mer går inte. Vill inte detta ska splittra min familj men tyvärr gör det detta mer och mer.