Du är här

Minnena kommer tillbaka

Det var ett bra tag sen jag skrev i bloggen, har inte känt behovet på samma vis som under Cancerresan som vi gick igenom.
Nu ligger jag här igen efter ett antal månader, ensam och med mobilen på högsta ringsignalen.
T fick i fredags eftermiddag otroliga smärtor i magen, smärtorna kom i intervaller och det såg nästan ut värkar.
Vi åkte till akuten där en massa prover togs för att utesluta möjliga alternativ.
Men smärtorna slutade inte, T låg på golvet och grät av smärtorna!
T är en person med otroligt hög smärtgräns .. Jag har sagt det flera gånger under den här resan.
Så om han har ont, då skulle en sån som jag gett upp för längesedan.
Till sist vid midnatt fick de ner smärtorna och vi körde hem vid 01:30 .
Väl hemma fick vi sova en timme och sen satte han i gång att spy och fick ont igen.
 Kl 5 hittade jag honom liggande i fosterställning på badrumsgolvet och det var bara att ringa barnvakten och köra tillbaka till akuten. När han kom in togs beslut om röntgen och inläggning. Orkar inte gå in på allt nu här nu .
Men väl uppe på avdelningen när de fått ner en stor slang via näsan och ner i magsäcken, så skulle ny kontrastvätska in igenom den. Samtidigt som har kräks om vartannat. Jag torkade hans ansikte från kallsvetten, när jag tittade på honom totalt slut på energi där jag stod så såg han inte ut som min 41 åriga man, utan en ung pojke som var totalt utslagen.
Nu är det min tur igen att vara den starka!
Blev bjuden på middag och dusch av våra vänner som bor nära sjukhuset, men när jag körde till dem insåg jag hur trött jag var och att jag knappt kunde se vägen.
Så efter middagen så körde de hem mig till våra barn.
Det är ju nästan ett år sen vi gick igenom resan och så mycket minnen kommer tillbaka, men i morse när Hampus berättade hur mycket han saknar sin pappa, så inser jag hur mycket de har varit med om och vad kloka de är. Jag kan prata lite mer med dem och de har mognat så på detta året.
Om en timme ska jag köra in till honom igen och då hoppas vi på att de har kommit från till något beslut, för det sista igår innan jag gick hoppas jag inte på,men jag kan berätta att det inte är Cancer för de såg de på röntgen igår.
 I allt detta så ska Emilia tävla i simning i eftermiddag och hon frågade speciellt igår innan hon somnade
- Mamma ! Du kommer väl och ser mig simma?
- Ja Emilia det lovar jag dig