Du är här

Vår långa resa

Kapitel 14 - det sista kapitlet

Vi på Cancerkompisar säger stort tack till dig Anders som så öppet vågat dela med sig av dina innersta tankar. Vi vet av erfarenhet att om jag vågar prata, vågar fråga och vågar berätta är det ett sätt att ge sig själv den energi som krävs för att kunna stå bredvid. Att vara anhörig är en stor uppgift. Vi vet att din historia kommer att ge stöd, tröst och hopp till andra anhöriga till cancerdrabbade.

Malmö 2014-12-07 - Inga-Lill Lellky Grundare och Ambassadör för Cancerkompisar

 

Till alla er som drabbas säger jag bara det STÄLL upp för dina närmst som drabbas.

Nu är det bara att vänta på att mors operation skall bli av och att den går bra. Jag får ett sms från min ena syster att det inte blir någon operation denna dag.

Gustaf och hans Marina ska åka i väg på semester till Spanien och det är inte roligt jag skulle behöva stödet av honom och Alex. Men jag vet samtidigt att Gustaf behöver få komma i väg och få semester han har inte haft det lätt själv. Men Alex och jag får åka upp till Mia när den dagen kommer.

Åker ner till Danderyds Sjukhus och får till svar att det ska ske i morgon och då med en specialläkare. Ja nu är det bara att vänta och se om det blir så.

Efter haft en orolig natt hoppas jag på att det blir en operation i dag men jag har inga större hopp på att det blir så. Men det är bara att vänta och se. Gått och väntat på samtal från Danderyds Sjukhus. Mor kom till operationen vid 14,30 tiden och jag år reda på att operationen tagit cirka tre timmar och dom hoppas den var lyckad. Nu skulle hon till vakningen en bit in på natten så nu är de bara att vänta och se hur det går och förbereda mig på att åka till Danderyds sjukhus i morgon söndag

Söndag får jag första rapporten att det är stabilt och att mor får smärtlindrande via pump och syrgas och att hon är talbar. Ska bara hem till sonen Gustaf och vattna blommor sen får jag åka ner till Danderyds Sjukhus för att se hur det ser ut och höra hur mor mår.

Nu har jag varit på Danderyd allt var lugnt jag fick mata mor så hon fick mat i sig och se till att hon fick något för sina torra läppar. Personalen är jättetrevliga mot henne och tar väll hand om henne. Stor skillnad mot föra gången så jag kan åka hem och det känns skönt. Men nu är min dag över trots att klockan bara är 12,30 för nu orkar jag inget mer.

Nu är det måndag och jag sovit dåligt. Det är rörigt i mitt huvud och jag tänker bara på Mia för det är hennes 58 års dag i morgon och min saknad är så stor och jag känner mig så ensam. 

                                Grattis på födelsedagen Mia idag skulle du bara fyllt 58 år!

Du var vår älskling du var vår ängel du gav oss allt våra hjärtan kunde få. Du kämpade och du ville aldrig ge upp. Du var vår älskling du var vår ängel. Vi kommer alltid ta med oss dig i alla våra stunder över berg och dalar över sjöar och hav. Du var vår älskling du var vår ängel. Du gav oss styrka och du gav oss glädje och du gav oss hopp. Du sa till oss att vi ska se framåt och att vi inte ska vara rädda för vi kommer att ses på andra sidan berget trots att du alltid fick kämpa så. Du var vår älskling du var vår ängel du var vår hjälte. Trots alla besked vi fick kunde vi inte vara beredda. Du var vår älskling du var vår ängel du var som blommorna på en sommar äng du var som solen i det blå.  Du reste till andra sidan berget alldeles för tidigt. Du fick inte stanna kvar och vara med oss. Vi fick inte ha dig hos oss så länge. Du var vår älskling du var vår ängel. Du var som en strålande sommar dag och alltid glad du var allt ett hjärta kunde få. Du låg där och försökte att prata med oss och du log mot oss och höll våra händer. Du tog dina sista andetag i vår närvaro du tog våra händer innan du reste din sista resa du var vår älskling du var vår ängel. Du lämnade oss i detta tomrum av segel. Så vi skulle kunna ta seglet för att besöka dig. Du var vår älskling du var vår ängel som reste förtidigt och lämnade oss alldeles förtidigt du var vår älskling du var vår ängel du var vårt allt du var min fru du var vår mamma du var vår Mia du var vår älskling du var vår ängel. Du var den vill vi vara.

Tiden läker inte alla sår!

Har varit hos min mor på Danderyds sjukhus. Inte roligt att se henne lida. Hon orkar inte vara uppe och hon är så trött. Sitter där cirka en timme för att hon ska känna sig lugn och trygg.

Lördag; åker till Danderyds Sjukhus för att besöka min mor igen. Sjuksystrarna frågar henne vem jag är och vad jag heter hon svarar att jag heter Hans. Näh, det är inte lätt att se sin mor på detta sätt.

Torsdag; åker ut till Mias grav för att få en lugn stund och bara för att få vara med henne. Det gör så ont att inte ha henne här hos mig, jagbara gråter och har det jobbigt.

Senare på dagen så åker jag ner till mor på Danderyds sjukhus och sitter och försöker prata med henne. Det är svårt när hon inte hänger med och inte orkar med i allt

Söndag; åker Gustaf och jag ner till Danderyds sjukhus för att se till mor(farmor) och vi tar ut henne så hon ska få lite luft men hinner inte mera än komma ut så kommer det ett åskoväder så det var bara att gå in igen. Vi försöker prata med henne men det är svårt och jobbigt när hon inte hänger med i samtalen. Oron är stor när man inte vet vart allt ska landa. Jag orkar inte mer och det blir kris i mitt huvud så jag får ta mina små runda piller för att klara resten av dagen.

Torsdag - 7/8 är det bestämt att mor ska förflyttas till Tibblehemmet. Min första tanke vad jobbigt det ska bli dels för mor och för mig att på nytt komma till ett nytt ställe och lära känna ny personal och allt där om kring. Men jag vart glad när jag skulle möta upp mor där. Blir varmt mottagen och sen kommer sjukgymnasten som ska hjälpa till och det var en gammal vän till min syster Lotta och mig och som även känner mor. Det kändes så skönt och det här kan nog bli bra.

Fredag; börjar med att jag går min runda för att hålla mig något så när i form.

Men saknaden är stor efter Mia jag kan inte släppa henne ur mitt minne tänker så mycket på henne och allt vi gjort. Senare på efter middagen ringer vår vän Sven vår, ofa som vi kallar honom, att han inte fått ut pengar på sitt bankkort och när han kom hem låg det en ärta på golvet som han sparkade på och då kom det tusentals myror över golvet. Och trodde jag inte honom skulle jag komma ner till honom. Jag förklarar för honom att jag inte bor i huset längre. Men lovar att komma till honom i morgon. Ska jag aldrig få det lugnt jag orkar inte så mycket mer nu.

Lördag; går min morgonpromenad. Åker hem till Sven som jag lovat. Jag hittar inga myror och vi kommer fram till att han sett i syne. Sen får vi börja med att leta efter hans plånbok som han gömt och inte kommer ihåg var han lagt den. Jag hittar den och tar fram bankomatkortet och åker för att ta ut pengar.

Du kommer inte att få ut pengar säger han det är fel på kortet. Men det var inget fel på det så han fick sina pengar. Sen måste jag åka till min mor för att se hur hon har det på sitt boende. När jag kommer dit sitter hon och ser på tv och väntar på mat. Det är svårt att prata md henne för hon säger inte så mycket och verkar inte vara med så mycket. Ja det är så svårt att sitta bredvid ännu en gång och se en som står mig så nära vara så dålig. Ska det aldrig ta slut. Min ork är nu så slut.

Onsdag; börjar dagen med att ta min morgon promenad men efter halva turen tar det nästan tvärstopp orkar knappt gå vidare får stanna och hämta luft. Men till sist kommer jag hem och kan vila mig. Men samtidigt kommer tomheten över mig och saknaden efter Mia. Sitter bara och tittar orkar inte detta liv mera. Försöker ta mig samman och ladda inför fotbollen i kväll mellan Aik-Djurgården får hoppas dagen kommer att sluta med lite ljus för mig. Det vart en ganska bra dag till slut och matchen slutade 1-1.

Måndag - 18/8 14 går min runda kommer hem, tar min lunch och förbereder mig för att tillsammans med min ena syster förbereda mig inför mötet på vårdhemmet där vår mor ligger och gå igenom hur hennes vårdplan ser ut och hur vi ska gå vidare. Tycker det ser bra ut och åker hem för att koppla av. Kvällen avslutas med att jag tittar på fotboll Djurgården- Mjälby  4-0 blev det så dagen får gå till en bra dag .

Torsdag - 21/ 8 jag skall på möte med försäkringskassan och arbetsförmedlingen för att försöka komma i gång att jobba. Det var länge sen sist, nu nästan 2 år. Men innan jag ska gå i väg ringer min syster att vår mor lyckats knäppa upp bältet på sin rullstol och ramlat. Så nu är det bara att vänta och se hur det gått. Mötet med myndigheterna gick bra tror jag. Det kommer bli en försiktig start. Och kvällen kommer att avslutas med att se på ishockey.

Måndag - 25/8 börjar med att jag skall på läkarbesök för kolla min status. Blir ett nytt läkarintyg till Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Efter det åker jag till min mor för att få ett svar men de har inte kommit något än. Senare på kvällen ringer min syster och berättar att en platta inte sitter fast på vår mors ben och vi ska få mer besked när de gått igenom allt. Nu avslutar jag ytterligare en kväll med sport som är min tröst i allt elände. Och den slutade bra med vinst för mitt Djurgården.

Onsdag; går som vanligt min promenad. Kommer hem och hittar post på golvet. Ett flertal kuvert från olika myndigheter som ska fyllas i och skickas iväg detta vart för mycket för mig det vart stopp i hjärnan och jag fick ta mina små runda piller igen och försöka lugna mig.

Torsdag; fortfarande stopp i hjärnan. Åker och ordnar det som måste fixas. Åker sedan ut till Mias grav och sätter mig och pratar med henne och ber om hjälp och gråter. Det är bara för mycket nu orkar inte med detta jävla liv. Får åka hem och ta mina små runda piller.

Lördag; börjar som vanligt med min promenad. Hämtar sedan sonen Alex och kör honom till djuraffären så han kan handla kattsand till sina katter. Och sen handlar jag mat för kvällen åt mig. Kommer hem sätter mig ner det blir som H-V bryter ut orkar inget orkar inte laga mat sitter bara och mår dåligt och alla tankar kring Mia kommer. Hur länge till ska jag orka detta. Det är bara att gå och lägga sig fast klockan bara är 17,00. Och hoppas man kan somna.

Torsdag; är det möte med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för planering om det går att få ut mig i arbete. Ganska bra möte

Lördag; en ganska bra början på dagen. Gustaf har fått en spelning på Torget i Täby Centrum bland alla valstugor.

Handlar och åker hem och förbereder mat när mitt knä bara viker sig och jag faller ihop. Får ont i hela kroppen och knät svullnar upp försöker äta lite mat men det smakar inte så tar en värktablett och går och lägger mig fast klockan bara är 19,00.

Söndag; vaknar tidigt känner mig rastlös värk i kroppen knät känns inte bra.

Tar mig ut till Mias grav bara för att få gråta ut och få ro. För detta är den ända stället som jag får ro på. Och när jag känner att jag inte vill leva längre så samlar jag kraft och tänker på minna grabbar och går vidare. Sen åker jag till Täby Kyrka för att tänder jag två ljus för Mia.

Mina slut ord

Det här har varit de 17 värsta åren i mitt liv. Vi har gjort en lång resa och vi har fått lära oss att livet inte är lätt.

Men vi har lärt oss att ta väl hand oss samt att vi kom varandra mycket närmare varandra än vi annars gjort.

Det jag är mest stolt över under min resa med min fru är att jag aldrig lämnade henne ensam och alltid ställde upp på allt och att våra söner Gustaf och Alex var med på Mias behandlingar läkarbesök, kurator besök när jag inte kunde.

Och att jag fick följa med på allt detta. Både natt som dag.

Men just nu är mitt liv så tomt.

Till alla er som drabbas säger jag bara det STÄLL upp för dina närmst som drabbas. Vik inte undan och var närvarande. Det kommer ni må så mycket bättre av.

Följ med på alla behandlingar läkarbesök kurator besök

Fråga ställ alla möjliga frågor pressa läkaren på svar.

 Förstår du inte svaret fråga en gång till låt inte läkarens svar vara svävande.

Och se till att du själv får den hjälp du behöver. Det kommer att hjälp till.

En gång till ställ upp för din närmsta följ med på allt som gör det lättare för den drabbade. Och ställ frågor och se till att ni får svar

Hälsningar från en som gjort denna långa resa Anders Rudert

Denna bok har handlat om den långa vägen genom många års kamp mot cancern.

Från Bröstcancern till skelettcancern. Och alla resor som vi fick göra. Samt hur jag har tagit mig igenom detta.

Samt försöka skriva ner det i ord trotts att jag är dyslektiker. Hoppas ni kan få lite stöd och se att ni inte är ensamma. Och vi kanske har samma tankar.

Kapitel 13

Älskade Mia - i dag skulle vi firat vår 28 års Bröllopsdag och 32 år som par men så blev det inte.
Du var vår ängel du log mot oss en sista gång. Du var så lugn som om du redan gett dig av. Du såg på oss att vi var rädda. Man kan aldrig vara beredd trots läkarnas ord. Vi fick ha dig som en ängel alldeles för kort tid. Du gav oss allt ett hjärta kan få. Du var vår ängel kommer alltid att finnas med oss vart vi än vi än i värden vi vänder oss.
Du sa till mig jag älskar dig men du får inte vara rädd. Du vår ängel spred alltid ljus över oss och saknaden efter vår ängel kommer alltid att finnas där. Älskade Mia i dag tänder jag det stora ljuset och klär din och min lugna plats med 28 stora rosa rosor. Det var ingen sol idag men jag satt och pratade med dig en stund.
Kvällen börjar bra sitter och jag tittar på två ishockeymatcher som är spännande. Efter att matcherna slutat så har vårt lag Djurgården åter gått upp till SHL. Så kvällen slutade gott, trodde jag.
Natten vart orolig. Jag drömde så mycket om det som hänt för ett år sen. Allt kom tillbaka hur vi var hos Mia. Hur Alex visade sina katter som han köpt och hur Gustaf satt och spelade för Mia. Hur läkaren åter pratade om att vi inte skull få ha vår älskade kvar. Mia tittar på mig och säger
-       vad lessen du ser ut, vad sa läkaren till dig?
Vad säger man då.

-       Nä det är inget säger jag och Gustaf fortsätter att spela och sjunga för henne. Allt som vi pratade om kommer tillbaka. Vi säger hejdå till Mia för vi skulle hem och titta på en fotbollsmatch och äta en pizza när Mia säger:
-       jag vill åka med hem och äta med er.
-       det blir svårt, stanna du här och prata med läkaren så kommer jag när jag vaknar i morgon.
Jag böjer mig ner och kysser henne. Så det vart ännu helvetes natt. Morgonen börjar inte bra den heller när hjärtat jobbar mer än det brukar känner och jag måste försöka lugna ner mig. Det blir att ta sig en liten tablett och gå ut.

Ja nu har det gått ett helt år och det var i som går alla minnena som kommer tillbaka idag. Jag vaknade mitt i natten som då och kunde inte somna om. Jag minns det där samtalet som jag viste skulle komma vilken dag som helst men som jag inte ville ha.

-       Hej Anders det är Eva på Byle hemmet nu får ni nog skynda er hit. Det är nog inte så lång tid kvar. J
Jag ringer våra söner och skyndar oss dit. Du var så vacker där du låg. Gustaf bad personalen ringa efter prästen som kom och som bad en bön för dig och satt hos oss hela tiden och gav oss tröst.
Idag ett Aprilväder är vi samlade för att minnas dig. Du fick en klockringning och och vi fick en liten pratstund med dig för oss själva.

11/5 2014
Grattis på Morsdag min älskade Mia saknaden är stor du ska få blommor när jag kommer upp till dig och se till att du får det fint på graven såg att jag var för tidig men då får jag fira dig en gång till så jag firar dig den 25/5 puss på dig MIA
 
Grattis på Morsdag Älskade Mia
Tänk Min Älskade Mia i dag skulle vi firat min 60 års dag och allt vi hade pratat om att vi skulle göra denna dag. Men det blev inte så jag har bara suttit och gråtit och tagit mina små rundor och försökt få denna dag att försvinna. Enda stund som jag fick var när jag satt ute hos dig och drack en kopp kaffe och åt en bulle jag saknar dig så.
 
Så kom ännu en sådan där dag. Här har jag Gustaf och hans Marina gått och väntat på att få åka till Norge för att få uppleva ännu en Björn Afzelius natt som vart så kanon trevligt och ett avbrott från allt föra året. Så bara en vecka före resan får vi veta att den blir inställd. Så det blir bara att försöka gå vidare.
Dagen är tung och min mor som är 91 år börjar bli dement och det blir många konstiga samtal. Orkar inte åka till Danderyds sjukhus bara att kliva in på sjukhuset är jobbigt. Och sen dessutom få åka upp på samma strokeavdelning som Mia låg på gör inte saken bättre.
Nu börjar utredning om hennes tillstånd och när utredningen klar ska mor få komma till ett tillfälligt boende Broby Gård. Det känns bra och vi får hoppas det blir bra. Men det är svårt att åka dit och prata med henne för samtalen blir så konstiga hon pratar om min syster som att hon också skulle bo där men att hon inte får träffa henne och det är då 18 månader sen hon gick bort.
Ytligare en tung dag idag får vi reda på att min mor har fått bröstcancer. Ska detta elände aldrig ta slut!
Nu är det bara att vänta på att det ska bli operation.  Men trösten i allt så ska den inte vara så allvarlig och att den inte ska ha spridit sig och att den inte brukar göra det så fort i den åldern.
Nu ringer min andra syster och berättar att mor har brutit höften ännu en gång och att det är samma ben som föra gången. Nä, nu orkar jag inte så mycket mera. Bryter i hop och min ena son får ta hand om mig och jag får ta mina små runda piller och sen försöka sova.
Nu är vår mor opererad och klar. Då är det dags att åka till Danderyds sjukhus och hälsa på henne och ytterligare en gång till samma avdelning som Mia var på när hon bröt sin höft det är så tungt att åka dit

Nu är mor tillbaka på Bro Bygård och det blir lite lättare att åka dit. Nu väntar vi bara på att hon ska bli lite starkare så hon kan opereras för sin cancer. Först ska hon åka på koll till Danderyds Sjukhus för att se om hon kommer att orka en operation och prata med läkarna och narkosläkaren inför operationen

Måndag 14/7 nu är det dags för operationen. Så nu får jag gå och vänta en heldag på att få höra hur det gått. På kvällen får jag ett sms från min syster att det har gått bra och att mor mår bra efter omständigheterna och det känns skönt Nu är det bara att vänta på att jag kan besöka henne. Men jag väntar till hon kommer tillbaka till Broby Gård. Jag avslutar kvällen med att titta på fotboll och vårt lag Djurgården. Djurgården vann över Norrköping med 5-3 så det vart en bra dag. Och nu får hon åter komma till Broby Gård.
 
Torsdagen 17/7 börjar med att jag tar min 40 min promenad. Åker ut till Mias Grav. Sitter där och pratar med henne, vattnar och sköter om graven. Åker för att träffa min mor. Kommer till Broby Gård och hittar min mor i sängen med en stor bulla i pannan och att hon har ont i sitt ben. Frågar vad som hänt får till svar att hon har ramlat. Ingen har ringt till någon av hennes barn och sagt något. Pratar med personalen och läkare det beställs en ambulans till Danderyds Sjukhus. Nu börjar väntan på allt, röntgen försöker lugna mor talar med läkare. Sen kommer en och skriker och är otrevlig, gapar och skriker åt sjuksystrarna. Får gå i mellan och hjälpa sjuksystrarna och få tyst på honom. Sen för flyttning av min mor till nästa akut då ortopeden och nu nästa väntan i ett par timmar innan jag får svar att hon nu ska opereras i morgon och att det blir en ny stor operation. Efter ca 7 timmar orkar jag inte mer och åker hem. Godnatt jord. Tur jag har mina söner.

Fredagen den 18/7
Dagen börjar att allt att känns jobbigt och jag får inte i hopp mina dagar. Först så närmar sig Mias födelse dag och saknaden känns så otroligt mycket nu. Får börja dagen med att ta mina små runda piller och jag sitter bara och gråter….

 

Kapitel 12 - De säger till mig ”du måste gå vidare".

En dag med sol!

Det börjar med att jag kollar upp när jag skall på kontroll hos min läkare och sen åker jag och inhandlar dina fina vita stenar som du älskade och en rosa blomma samt en vilstol.

Så åker jag ut till dig Mia. Sätter mig i stolen och bara njuter av att få vara nära dig. Solen är så skön och det är så vackert hos dig. Sitter och små pratar med dig innan jag fyller på med stenarna runt din grav och planterar den rosa blomman. Jag sitter kvar nästan en timme och pratar med dig och spelar din favorit musik som Gustaf så ofta sjöng för dig. Sen kom den stora sorgen och jag bara börjar gråta. Jag fick sätta mig i bilen en stund innan jag kan köra hem och kan ta min medicin.

Man säger till mig :

”du måste gå vidare.

”tänk på dig själv.

Vidare till vad då. Min ända kärlek var ju du Mia.

En varm och skön dag och jag var ute och gick till Täby Centrum för att handla lite mat. Träffar på gamla grannar från Hägernäs sitter och pratar med dem om Mia och tiden vi bodde där.

Och det gick riktigt bra idag. Går sen hem och sätter mig ner och väntar på att min son Gustaf ska komma och äta middag med mig. Han skulle ta med sig kött och laga till här hos mig. Vi sitter och pratar och spelar musik som Mia tyckte så mycket om. Och pratar att det snart har gott ett år sen hon lämnade oss. Och då brast det för oss bägge. Och vi satt och grät ihop. Och när Gustaf går hem blir det så jobbigt med sorgen att jag blir tvungen att ta min medicin för att klara natten.

Nu har det snart gått ett år sen du lämnade oss vår Älskade Mia.

Jag bara gråter och äter mina små vita tabletter. Kan inte klara av dagarna just nu. Tittade i min telefon och hittade dina sista Sms som du skickade till mig och läser jag de så blir jag ännu mer ledsen men så här såg det ut.

Sms:

10/3 .13 Godnatt älskling jag har så dåliga vibbar ikväll att operationen inte blir i morgon. Jag hoppas på det bästa God natt vi hörs i morgon Puss/ Tänkte bara säga att jag ligger på 4-sal Träffade den där rara utländska från första operationen pusselipuss Mitt svar: OK/ Vidare Ta med salta pinnar Ses imorgon och en läkerol från lådan Jag svarar: ok och en fil och du svarar Just det

15/3.13 Tag med en läkerol imorgon Puss, nannagott / Mitt svar: ok puss puss

16/3.13  Nu är jag vaken o väntar på hjälp innan värken sätter igång. Hoppas de har rapporterat klart ssnart. Puss. Hör av mej efter frukost

17/3.13 Tag med en bok till puss

18/3.13 Nästa Maten var helt ok har fixat bäcken också pusselipuss. Nästa meddelande Du har rätt om tandborsten nu blinkar den Pussilipuss /  Svar från mig Den andra är redan fram plockad ock klar att användas Puss puss

19/ 3.13 Läkaren sa inget idag de ska kolla Byle. Nästa meddelande Du kan va snäll o ta med en cappuccino också Puss Mitt svar: redan klart

20/3.13 Kan du ta med min rosa kam som ligger i påsen Puss Mitt svar ok Nästa från Mia Nu kan man bli människa igen Har fått bäcken Nu ser jag fram emot att strax träffa Eva Ses snart Pussgubben. Nästa meddelande ska du handla i morgon ??? Mitt svar: Inte planerat men vad vill du ha. Mias svar Jag behöver nog inget eftersom vi ska äta pizza Mitt svar OK

21/3.13 Vi åker nu. Mitt svar: Ok

24/3.13 Nu känns det bättre o lugnare. Är på plats i sängen Skönt Pussilipuss. Mitt svar: Pusspuss Minuz och jag äter nu vi hörs senare.

26/3.13 De har lyckats få tyst på maskinen med filtar och sånt. Nu ska det nog att sova såsmåningom. Puss älskling

28/3.13 Det är lika bra att du fixar med ett korsord med facit. Får inte ut något annars. Puss

31/3.13 Min rummis ligger o snusar så du behöver inte skynda hit Puss o kram Jag svarar ok.  Mia svarar Det räcker vid 10 någonting

Sista SMSet Jag fick var Är du snäll o tar med Cappucino o Svartvinbär Pusselipuss.

Mia kunde inte sköta telefonen efter detta då hennes motorik inte fixade det och allt är skrivet ordagrant.

Kapitel 11

Vilken natt det varit! Jag har så svåra beslut att fatta om jag ska behålla Minuz eller ej. Han mår ju inte bra själv vill inte vara med om jag inte ska ut och åka bil. Han skäller och kissar inomhus om jag lämnar honom ensam och det funkar inte. Men samtidigt är han en så gullig hund och mysig på sitt sätt men samtidigt får jag ingen egen tid. De sista 6 åren har varit att alltid vara till hands för min älskade Mia och då har jag inte kunnat göra så mycket. Nu måste jag börja tänka lite på mig själv för att kunna gå vidare. Men det är inte lätt bara gråter idag och får ta mina lugnade. Jag sitter och väntar på Alex som skall sällskapa mig med kaffe och vi ska titta på fotboll och hoppas att det blir lugnt.

Sovit dåligt då jag bara tänkt fram och tillbaka på min lilla älskade hund Minuz som  saknar sin matte lika mycket som jag gör. Men det går inte att ha honom kvar för jag får ju ingen egen tid kan inte lämna honom hemma utan att han kissar ner mina möbler. Så i dag fick jag ta det stors smärtsamma samtal att och ringa veterinären. Så nu är Minuz på väg till landet bortom berget och nu får han komma till sin älskade Mia och där kan han leka med henne och hennes syster och Mias mamma.

Jag kommer att få träffa er där när tiden är inne för det. Älskade vänner jag saknar er så mycket. Ska nu ta mina lugnande och försöka ta det lugnt. älskade Mia och Minuz.

Har inte kunnat sova i natt. Sorgen över att mist en vän till min älskade hund tänker på Minuz hela natten om jag tog rätt beslut smärtan är så stor. Under de 11 månader som gått har jag mist två älskade vänner och det tar så på psyket att jag funderar på varför jag ska finnas här och vad som är mening med livet. Det är ju mina älskade söner som alltid ställer upp på mig och hjälper mig. Utan de så skulle jag nog varit uppe hos min älskade Mia och min lilla hund idag

Jag saknar er så mycket mina Älskade vänner Mia Och Minuz.

Varför, varför, varför ska alla mina närmaste som jag älskar lämna mig så här jag tappar lusten på att leva vidare och finner inte mycket till glädje just nu. Men jag måste det för mina söner skull men det är så tungt.

Tänker dessutom när alla vänner försvann när Mia var sjuk och nu så sitter jag här utan någon och nu när Minuz inte kunde stanna vid min sida så vart det ännu tommare i mitt liv. Älskade Mia och Minuz.

En vacker vårdag solen skiner och det är tio grader varmt och nu åker jag ut till graven för att hälsa på er nu är det inte bara du min älskade Mia nu har du fått sällskap av Minuz så som han har letat och saknat dig. Har han nu äntligen fått komma till dig. Nu är det bara jag som ska hitta vägen upp till dig. Jag har letat efter trappan upp men inte hittat den.

Jag tände ett ljus för er och lämnade er med tårarna rinnande efter mina kinder det är så svårt att åka där ifrån och lämna er när jag vill komma till er. Har så svårt med att vara utan er. Tankarna kommer alla dagar och nätter. Tur jag har Alex o Gustaf. Och den lilla runda tabletten.

Puss puss mina älsklingar!

Dagen börjar bra. Alex ringer och vill att jag ska komma upp till honom. En bekant till oss har lovat att hjälpa honom med att slutföra köket så det äntligen ska bli klart. Och sen se till att Alex kan ha sina katter på balkongen utan att de smiter. Sen kom vi in på Mia och Minuz först gick det bra men efter en stund gick det inte vart tvungen att gå hem och försöka lugna ner mig. Nu gick det utan att ta en tablett.

Senare på kvällen ringer Alex att vår vän Patrik som har varit med om en trafikolycka och han ligger på Sjukhus. Nu kommer det upp minnen när Mia fick åka akut till sjukhus så nu fick jag ta den där lilla tabletten ändå. Men sen visade det sig att vännen klarat sig bra. Så natten vart lugn.

Strålande sol idag åker ut till graven för att få sitta och prata med Mia och höra med henne hur det går med Minuz och om han trivs hos henne. Och Mia berättar att hon är så glad att en del av oss är hos henne. Och att hon får hjälp med Minuz av sin mamma och syster. Så hon tycker att jag ska koppla av den delen. Men att hon längtar efter mig.

Och Mia jag längtar så mycket efter dig att det gör så ont och jag har tappat min livsglädje

Puss Puss Älskade Mia.

I dag är en sådan dag som är jobbig. Skall till försäkringskassan för vidare utredning om mig. Men jag är inte redo att börja jobba än.

Senare i dag skall jag till Kyrkans sorgegrupp. Så dagen känns redan tung. Men jag hoppas den slutar trevlig. Ska nämligen åka och lyssna på Gustaf som ska uppträda på en krog här i Täby och det brukar bli trevligt.

Det blev en trevlig stund och det är så trevligt och avkopplande att höra honom sjunga och det kommer så många minen tillbaka.

Kaptiel 10

Nu har jag varit ute och börjat förbereda din grav. De är snart dags att plantera nya vackra blommor. Det kommer att bli rosa rosor och lavendel som du älskade och då kan jag göra lavendel skorpor som vi brukade göra och som du tyckte så mycket om. Då kan jag sätta mig hos dig och dricka en koppkaffe och så delar vi på skorporna. Sen var jag ute och handlade då kom en gammal skolkamrat fram och sa att hon läst att du gått bort och beklagade det och frågade om det kunde inte berätta det jag började bara gråta och vart tvungen att åka hem och ta lugnande det är så tungt. Jag saknar Mia så mycket. Hon var mitt allt

Dagen började lugnt, var ute med hunden och det g ick ganska bra. Satt sen och väntade på att få hjälp med installation av min tvättmaskin och allt det gick bra. Gick ut och handlade mat och hämtade ena sonen som ville se hur det såg ut. Satt och pratade och efter att han gått hem och då brast det och jag vart tvungen att ta en tablett. Tankarna om när Mia gick bort kommer bara tillbaka och saknaden är så stor.

Gick ut som vanligt ut med hunden och det går ganska bra utom när jag kommer till backarna då tar det i och jag får jobbigt med andningen. På vägen träffar jag gammal arbetskamrat till Mia och mig och han börjar prata om henne och frågar många frågor och då brister det för mig  igen och jag får skynda mig hem för att lugna ner mig. Sen ringer ena sonen och frågar om vi ska åka till IKEA och det gör vi då går det bra och jag känner mig lugn.

Kommer hem och går ut med hunden på nästa runda och ser en ambulans på utryckning och då kommer minerna tillbaka. Jag minns när Mia och jag åkte en sista gång till Karolinska sjukhuset då vart det kört för andra gången idag då vart jag tvungen att ta lugnande. Sonen ner och vi åt mat tillsammans och jag vart lugnare.

Nu har det gått 11 månader sen du lämnade oss Mia.

Du var min älskling.

Du var min värme.

Du var mitt allt.

Du var den jag alltid ville ha och du var den jag levde för.

Du var den som gav mig näring.

Du var den som gav mig styrka.

Du var som vår som sommar som höst och vinter du var mitt allt.

Jag tänker på allt vi gjort Du var som ljuset som lyser för dig på den plats som jag kan få ro på Älskade Mia

Samtidigt när jag var ute hos dig Mia så kom det på mig att för exakt ett år sen så hade vi åkt in akut då din höft hoppade ur led på natten. Jag satt med dig där flera timmar innan jag kunde åka hem och sova ett par timmar innan jag åter åkte till dig på Karolinska för att vara hos dig igen och få veta hur det var med din höft. Sen var det en lång väntan på ingenting. Vi fick inte mycket till svar den dagen.

I dag har jag varit på Kyrkans sorgegrupp. När jag kommer hem har Minuz kissat ännu en gång till inomhus och det börjar bli jobbigt att inte kunna lämna honom själv. Nu har det hänt så många gånger. Så har han sina andra sidor som han har börjat med sen du lämnade oss Mia. Så jag brottas med om jag ska ta bort honom eller inte jag mår så dåligt av de här får ingen ro i kroppen. Men jag får ingen egen tid måste alltid anpassa mig efter Minuz. Kan inte bara göra saker för mig själv utan att ta med mig Minuz i bilen. För det är bara den platsen han trivs i. Näh, jag får nog ta en lugnande för att kunna koppla av och komma till ro innan det är dags att sova. Får fundera på det under helgen. Och ringa Albano  djursjukhus på måndag

Det vart en orolig natt sov inte så mycket. Men nu tar jag nya tag och åker för att fira min mor som fyller 91 år idag. Det gick så där tankarna går inte att samla. Åker ut till dig Mia och diskuterar med dig om Minuz och hur jag ska göra.

Det är så vackert hos dig min älskade vän. Du säger som du alltid sa

- Gör det som är bäst för dig.

Men det är så svårt att ta ett sådant beslut. Älskade Mia jag saknar dig så mycket. Jag börjar gråta när jag sitter hos dig och du säger sluta nu. Det blir inte bättre av det. Men jag kommer att gråta många gånger över att vi inte längre är tillsammans förutom när jag hälsar på dig här på kyrkogården den plats som jag trivs bäst på. Puss puss på dig min älskling.

 

Kaptiel 9

Hej,

Idag är det alla hjärtans dag det blir svårt att fira den. Men jag åker ut till dig mitt lilla Hjärta och ställer dit några rosor och tänder ljus för dig min älskade Mia. Det är så tomt utan dig och min saknad efter dig är så stor. Nu sitter jag och fäller några tårar. Och jag hör dig säga sluta fäll tårar jag finns här. Men jag kommer aldrig sluta fälla tårar för dig för jag saknar dig så mycket att det gör ont. Puss puss älskling som du brukade säga i dina SMS på kvällarna från sjukhuset och från Byle hemmet.

Lördag morgon och jag vaknar tidigt. Äter frukost och går sedan ut på lång promenad med Minuz. För att sedan sätta mig ner och se på OS dam stafetten och den blir helt otroligt spännande har nog aldrig sett något liknande - Grattis till guldet. Senare på kvällen kommer sonen Alex och äter middag med mig och jag kan lägga lördagen till minnet som en bra dag.

Idag har dagen börjat jobbigt. Jag klarade nästan inte av att gå min vanliga runda med Minuz Fick stanna flera gånger och vila och fick nästan inte luft. Det kom bara upp tankar om Mia och den dagen hon lämnade oss och då allt som hände då. Det bara fortsatte under hela dagen. Allt har bara känns som en tung dag trots att Sverige fixade ett till guld i stafetten i dag

Dagen börjar bra med en promenad med hunden men jag blir lite trött och får lite svårt med andningen. Men det går. Sitter och väntar på att de ska ringa från dörrfirman har lovat sonen att sitta dörrvakt när han ska få sin säkerhetsdörr monterad. Allt går fort och bra.

Åker till Mias grav tänder ett ljus, hämtar Gustaf och kör hem honom och hör vad han tyckte om nya dörren. Hemma igen då rasar allt och blir tvungen att ta lugnande och jag sitter bara och gråter.

Nu var det en jobbig natt och jag vaknade många gånger. Jag fick ut och gå med Minuz men det vart jobbigt och jag blev trött, och det blev jobbigt med andningen. Tänker på Mia börjar gråta igen.

Känns allt så jobbigt inför att i morgon ska åka i väg med bilen på service och på lördag bjuda hem min gamla mor på middag när jag knappt orkar laga mat till mig själv och inte få stöd av grabbarna.

Vart en jobbig natt igen och jag vaknade många gånger. Ut med bilen till Åkersberga för service. Tar en lång promenad i väntan på att bilen ska bli klar. Tog en och en halv timme. Hem äta lite och vänta på att Gustaf ska bli klar. Åker ut till Ikea handlar ny klädsel till soffan. Sen äter vi en god middag. Så dagen vart bra till slut. Men jag var helt slut efter att ha sovit dåligt.

En natt till med dålig sömn. Går ut tidigt med hunden och tankarna omkring Mia bara kommer. Att vakna utan henne och att somna utan henne är så jobbigt. Och jag kan inte få bort de sista dagarna innan hon gick bort det bara kommer och jag börjar gråta trots att jag vet att det var det bästa för Mia. Hon slapp alla bekymmer och allt elände men för mig är det så svårt saknaden är så stor.

Ja, man kan aldrig få vara glad. I dag fick vi veta att vår bekant som varit sönernas extra morfar i 27 år, OFA som de kallar honom, har fått Lugn cancer. Så nu startar en period med väntan och många resor för att stötta och hjälpa till. Hur mycket ska man orka med?

En ny tung dag. Ont i höften och tungt i bröstet och jobbigt att gå ut med hunden. Vill bara ligga och sova men det går inte ska på sorg träff på kyrkan. Det är tungt att prata om det som hänt och alla tycker att jag har haft det svårast. Hem äta och ut med hunden för att sen kunna lägga mig tidigt och försöka läsa en bok som jag inhandlat i dag och hoppas all jag kan koncentrera mig på den

Dagen började bra. Var ute med hunden och det gick riktigt bra att knalla idag. Har sen suttit och läst ur en bok och det gick bra från början men sen fick jag svårt att koncentrera mig. Och sen vart de dags för middag. Tråkigt att laga och sitta själv och då kom allt över mig så jag fick ta en tablett för att det skulle lugna ner sig och nu är det bara att vänta på att klockan ska bli så mycket att det blir tid för att gå till sängs.  

Kapitel 8

Länge leve mina söner, utan dem skulle jag inte klara mig, de betyder så mycket. Min stora saknad efter min älskade Mia det stora svarta hålet blir aldrig mindre.

Idag ringer min telefon. Jag svarar men det är inte alltid jag orkar göra det. Men just i dag orkade jag. Och hör

- Hej det är Hendrik från Byle Hemmet, jag ville bara höra hur det går för dig och hur du mår. Det var ju inte så bra sist vi pratades vid.

Helt fantastiskt att läkaren ringer så här långt efter och bryr sig om hur man mår. Jag kan inte säga med ord hur det känns.

Idag är det 5 månader sen Mia lämnade oss i stor saknad vi Älskar dig så mycket Älskade Mia.

Älskade Älskade, Mia. Nu är det 6 månader sen du lämnade oss i stor sorg och saknad och saknaden blir bara större och större.

 Jag tänker hela tiden på dig och allt vi gjorde i både glädje och i svåra stunder och att du alltid hade ett leende på dina läppar.

Du fick stötta mig när jag inte orkade med allt. Och att jag försökte att alltid stötta och trösta dig när det var som värst. Jag har många ljusa minnen av allt vi gjorde.

Du var det finaste vi visste.

Du var det dyrbaraste i världen.

Du var en hjälte för oss alla och en riktig kämpe.

Du var som blommorna på marken som luften i våra lungor som stjärnorna i det blå och som fåglarna.

Det är så tungt att vakna på morgonen när du inte finns här. Men du kommer alltid att finnas i våra hjärtan vart än vi går. I dag kommer jag att åka och sitta hos dig och tända ett ljus som jag hoppas får stå kvar. Lilla Minuz följer med mig och han brukar alltid vakta din grav när jag ordnar kring den han släpper ingen nära dig.

Vi kommer alltid ha dig i våra Hjärtan vart än vi går. Vår älskade mamma och min älskade älskade vän och hustru i så många år

Älskade Mia i dag är det 7 månader sen du lämnade oss i stor saknad och sorg vi saknar dig.

Älskade Mia nu har det gått 8 månader sedan du lämnade oss i stor sorg och saknad.   Tomrummet efter dig är så stort det går inte en dag utan att jag tänker på dig.

Du är med mig vart jag än går.

Du var som luften i mina lungor.

Du var som stjärnan i det blå.  Jag är ute hos dig var dag och ser till att din VITA lyckta alltid lyser för dig som du gjorde för oss. Älskade Mia jag vet att du fått det bra och att du sitter där och titta ner på oss och håller koll på oss. Du besöker oss om natten och ger oss tröstande ord. Mia jag älskar dig så och saknar dig så! Du var min lilla hjälte i så många år.

I dag tog jag mod till mig att själv åka till Byle hemmet för att lämna en jul blomma. Men det var svårt för jag har så många minnen där i från. Men jag ville så gärna överlämna för att visa min uppskattning till denna finna vård plats med sin personal.

 Älskade Mia tiden går nu har det gått 9 månader sen du lämnade oss i stor sorg och saknad.

Det var första gången på 31 år som jag inte fick säga god jul och gott nytt år älskling. Så det var den värsta jul och Nyår som jag varit med om.

Gustaf ordnade en trevlig Jul med god mat och allt. Men det var något som saknades för mig och det var du min älskade vän och det stora svarta hålet har aldrig varit så stort som nu.

Du är alltid med mig vart jag än är och du kommer alltid att vara det. Saknade är så stor. Du var som luften i mina lungor som blommorna på marken, du var den jag skulle vilja vara. Vi har färdats på haven vi har gjort så mycket tillsammans på alla våra resor. Du var den starkaste av oss trots alla resor till sjukhusen som du fick göra. Det gjorde så ont i mig de sista resorna som vi fick göra och försöka att hålla modet uppe och komma med tröstande ord till dig Min älskade Mia.

Vi har vandrat samma vägar. Vi har burit samma bördor. Vi har sett samma stjärnor Vi har delat samma drömmar.

Du är med mig vart jag går genom månader och år Älskade Mia jag Saknar dig Så

Din Anders

Älskade Mia idag har det gått 10 månader sen du lämnade oss och saknaden är så stor efter dig. Jag tänker på dig varje dag och är ute hos dig och ser till att lyktan lyser för dig som du lyste för mig.

Jag försöker leva vidare men det är svårt utan dig trots att jag har Alex och Gustaf som gör allt de kan för att hjälpa mig.  Jag får fortfarande hjälp av Byle hemmet av kuratorn och husläkaren. Men det svarta hålet är fortfarande djupt. Jag Älskar dig så och fäller många tårar, min älskade Mia.

Vilken natt jag har haft, jag har vaknat varje timme. Men jag är van nu. I dag är det dags att åka ut till Mias grav för att tända och byta ljusen så det alltid lyser.

Hem och försöka äta men vad ska det bli? Det får bli nyponsoppa för jag orkar inte laga mat. Och sen ut med hunden. Tur att det är OS på Tv nu så jag har något att göra orkar inget annat i dag. Det är en sådan dag jag tänker bara på Mia och vad vi brukade göra. Jag gråter! Är så trött men man kan inte lägga sig kl. 17.00.

Vad ska jag göra? Dricka ett glas vin? Näh, det går inte måste vara pigg i morgon ska till kuratorn och till kyrkans sorgegrupp.

God natt!

Kapitel 7

Här kommer några hälsningar till min Älskade Älskade  Mia

Du är det finaste vi vet du är det dyraste i värden. Du är som stjärnorna som vindarna som fåglarna som blommorna. Du är den starkaste som vi vet Du är den som kämpat mest av oss alla. Du är vårt hjärta våra lungor. Du är den vi vill vara. Vi har vandrat samma vägar. Vi har burit samma bördor. Vi har sätt samma stjärnor. Vi har delat samma drömmar. Du är med oss vart vi går. Du är med oss alla dagar. Du är den vi kunde vara.  Vi minns de stunder vi haft av sorg och glädje, gråt och skratt Vi minns det som det var igår Men Mia nu har du äntligen fått färdas en sista resa. Nu ska du äntligen få komma hem, Vi saknar dig så. Men du kommer alltid att finas med oss vart än vi går

Älskade Mia

Tack till alla ni som var med och tog ett sista farväl av Mia och tog del vår av vår stora sorg efter älskade Mia 

-------

Grattis på Morsdag Älskling Jag Älskar dig så och saknar dig och det är så tomt utan dig.

-------

Mia jag saknar dig så det är så tomt utan dig. Men jag är ute hos dig varje dag, Och tänker på dig.

Här (på kyrkogården) får jag lugn och ro hos min Älskade Mia snart har det gått 3 månader sen du lämnade oss

------

Idag skulle Vår Älskade Mia bara fyllt 57 År

Mia, du var den vackraste och den som kämpade mest av oss all. Du kommer alltid att finnas med oss var än vi gårVi kommer alltid att minnas dig för den du var med glädje och sorg.

Du var den som kämpade mest av oss alla. Du var som solen som luften i våra lungor som blommorna på marken och du var den vi skulle vilja vara. Och du kommer alltid att finnas i våra hjärtan. Mia du var så vacker ända in i det sista. Vi fick så många finna stunder tillsammans. Vi kommer aldrig att glömma dig. Vi tänker på alla våra minnen vi har från Gotland där vi tillbringade så många somrar. När du red ut i den finna Gotländska naturen och alla Grillkvällar uppe på gården där vi bodde. Och alla våra glasbruksrundor vi gjorde till Småland och så minns vi vår underbara resa till Castelvecchio di Rocca Barbena. Långt upp i berget i Ligurien i Italien där vi fick träffa alla Björn Afzelius vänner. Vi fick se hur vackert livet kunde vara och hur underbart det var. 

Mia du var så vacker vi saknar dig så. Du var den vi skulle vilja vara och saknaden efter dig är så stor. Du var den som kämpade mest av oss alla trots alla resor till sjukhusen som vi fick göra med alla behandlingar och alla operationer och andra besvär som du fick genom lida 

Men du ville aldrig ge upp och du hade alltid ett leende på dina läppar och var alltid glad Du var vår HJÄLTE som kämpade mot din sjukdom i så många år. 

Men till sist orkade inte ditt Hjärta mer och du fick somna in med din familj vid din sida.

 Tack min älskade livskamrat för den tiden som jag fick med dig men saknaden är så stor.

-----

Älskade Mia. I dag är det 4 månader sen du lämnade oss i stor sorg saknaden är så stor.

Kapitel 6

Sen är det bara att vänta på att vi ska få gravsätta Mia. Den10/6 13 blir den och det är nästan en hel månad efter begravningen och det känns som en evighet dit och jag har ingen plats att åka och sörja.

Dagen kom. Den var en strålande solig dag och prästen som följt oss hela vägen kommer och läser en sista hälsning. Och sönerna sänker ner urnan med vår älskade Mia tillsammans med med det lilla biet kom som följt oss hela vägen

Graven ställs i ordning och så kommer regnet.

Tack för i dag!

Jag Gustaf åker ut till Byle hemmet för att få prata med Mias läkare.

Hendrik en underbar läkare som tar så väl hand om oss trots att allt är avslutat. Han berättar allt som vi vill veta och det som andra läkare inte vågat eller ville berätta. Vi får svar på allt om och varför behandlingarna upphörde och att Mia hade klarat sig mycket längre än vad hon egentligen skulle ha gjort. Han sa att Mia måste haft en enorm styrka till livet och till oss.

Tack Hendrik

Jag hade under hela hösten och våren haft kontakt med en musiker som spelar och sjunger Björn Afzelius musik och ska då ha en minnes konsert till Björns ära. Och efter mycket övertalande så blir vi dit bjudna. Så får vi se som han sa. Men det vart ett så lyckat framträdande att vi vart inbjudna till nästa års konsert och Gustaf fick flera inbjudningar i Norge så till midsommar 2014 så åker jag och min son Gustaf och hans flickvän till Norge.

Nu ska livet gå vidare men det gör det inte riktigt för nu börjar en kamp mot att försöka överleva.

Jag har svårt med all svårt att sova svårt med att ta tag i allt som MÅSTE GÖRAS.

  • Gå igenom alla papper rensa ut kläder orkar jag inte.
  • Ordna med bouppteckningen. Den går smidigt och kommer tillbaka ganska fort.
  • Går till Bostadsrättsföreningen med bouppteckningen för att få lägenheten skriven på mig men där stöter jag på problem de tror inte på skatteverkets stämpel och kräver in mera papper försöker förklara att det inte behövs några andra papper. Och bara denna motgång gör att man bryter ihop.
  • Planerar försäljningen av lägenheten orkar inte bo kvar för många minnen och för långt från mina söner.
  • Lyckas sälja och nu börjar jakten på en ny. Och hittar en.

Nästa jobbiga period börjar.

Packa allt och titta vad som ska följa med och vad som ska rensas ut och bara här väcks många minnen när jag hittar kort brev mm som på minner om min älskade Mia.

Så kommer dagen när jag flyttar tur jag har söner och en vän som ställer upp med allt. Men det blir en svår och jobbig tid att komma på plats.

Kapitel 5

Innan hon somnade in böjde jag mig ner och kysser henne och ger henne en sista kram säger till henne nu älskling får du somna. Och hon somnade in lugnt och stilla klockan 12:05.

Samma präst som satt med oss ordnade med begravning och gravsättning det kändes skönt att få det stödet till det sista farvälet

Tiden efter att min älskade Mia lämnade mig är inte lätt. Vi kommer hem efter att hon somnade in och bara sätter oss ner och vi sitter som i en enorm luftbubbla utan luft. Det är bara så tomt. Vi pratar om vad som hände under dagen. Och allt bara försvinner mig.

Min son Gustaf räcker över telefonen till mig och jag hör en röst säga

-       hej det är SOS alarm hur mår du hur är det med hjärtat?

-        Jo tack det är lugnt,säger jag.

-       Jag har skickat en ambulans till dig, säger hon.

-       Nej jag behöver ingen, fortsätter jag den kommer ändå säger hon.     

Ambulansen kommer och kollar upp mina värden och frågar om jag inte ska åka med till sjukhuset men jag vill inte.

Och vi blir själva en stund tills alla grannar kommer in och beklagar sorgen. Och bara det är jobbigt just nu. Man förstår inte att man nu är själv efter att varit ett par i 31år.

Dagarna som följer går man som i en dvala. Det är så många telefonsamtal som ska ringas och berätta att min älskade Mia har somnat in.

Försäkringsbolag banker, prata med präst om begravning, få tid hos begravnings byrån så man kan planera begravningen. Och jag bara gråter.  Glömmer massa saker ser hennes saker över allt orkar inte ta tag i saker.

Det ringer och bekanta vill komma lämna blommor och jag frågar

-       varför då ni kom ju inte när hon var sjuk.?

-       du måste vara stark för dina söner skull.

-       Varför ska jag vara stark när jag inte orkar, säger jag.

 Idag 11/4 2013 var det första gången som vi åkte till Byle hemmet efter det att Mia gick bort och för att lämna tårta och blommor tackar personalen för allt de gjorde för Mia. Utan att fått denna underbara vårdplats och omsorg skulle det ha varit ett mycket svårare avslut för oss.

TACK BYLE Hemmet i TÄBY

Planeringen inför begravningen fortsätter kläder ska inhandlas blommor ska beställas. Programmet för begravningen ska ordnas, träffa prästen innan begravningen för att allt ska bli rätt. Mat efter begravningen ska fixas och åka till fruns gamla arbetsplats prata om henne och få lite hjälp med att ordna upp hennes papper. Se ut en vacker gravplats och jag bara gråter vid alla de här mötena.

Dagen innan begravningen så åker jag och mina söner och får en egen stund till ett farväl av min älskade fru och älskade mamma.

Så en månad efter hennes bort gång så är det dags för begravningen. Vi samlar oss så gott det går tar på oss de ny inköpta kläderna. Taxin kommer och vi kliver in med tunga steg och åker i väg till kyrkan.

Vi går in i kyrkan och väntar på kyrkklockorna ska börja slå. Begravningen har börjat. Prästen läser sitt. Nu blir det tid för vår son att sjunga för sin Älskade mamma. Han sjunger tre låtar två av Björn Afzelius Sång till frihetenPå egna vingar. Och en av  Mikael Wiehe  Den jag kunde va. Dessa låtar har blivit en viktig del i mitt liv spelar de när jag känner mig nere.

Förstår inte hur han lyckas med det. Sen ska vi ta ett sista farväl runt kistan och mina ben bär mig nästan inte. Dagen avslutas med mat med släkten. 

Så här såg vårt program ut i Täby Kyrka 8/5 2013

                                              Klockringning

                                              Natt i Legurien (Björn Afzelius)

                                              Samlingsord

                                              Psalm 249

                                              Griftetal

                                               Sång till friheten ( Björn Afzelius) sång Gustaf

                                               Överlåtelsen

                                               Hemma (från Duvemåla) Sång Anna Karin Byfält

                                               Förbön

                                               Den jag kunde va (Mikael Wiehe) sång Gustaf

                                               Avsked /  Ta mig till Havet

                                               På egna vingar ( Björn Afzelius) sång Gustaf

                                               Välsignelsen

                                               Utgång Så vill jag bli ( Björn Afzelius)

Bas Lasse Gottfriedz Kantor Ingrid Svensson Präst Birgitta Lorenzon

Kapitel 4

Nu får vi hjälp av ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) som hjälper till med allt som har med sjukvård. Man tar prover och ser till att Mia ska må bra och att vi kan fira jul och ny år som visade sig att det blev sista jul och nyår tillsammans.

Nu är vi inne i februari 2013 då hoppar andra höften ur led när hon ska gå och lägga sig.. Jag ringer då ASIH mitt i natten som kommer och tittar till henne och konstaterar att höften har hoppat ur led. Ambulansen tillkallades och nu samma resa igen till Karolinska sjukhuset.  Väl där på akuten säger Mia:

-       Nu är det slut och jag kommer inte hem mera.

-       Jo, det gör du visst, säger jag och försöker att inte gråta

Efter flera dagars väntan blir hon opererad och höften är åter på plats. Men nu har det blivit komplikationer och hon har fått en så kallad droppfot. Får specialskydd för höften och för foten och nu får hon träning för att åter komma hem men hon vill först åka till eftervård men plats saknades. Så resan gick hemåt.

Bara två dagar efter det så blöder det så mycket från operationssåret så ASIH kommer hem tittar till Mia och ser att hon inte kan vara hemma. Den 17 mars 2013 får hon äntligen komma till Byle-hemmet för att få den hjälp som hon skulle behöva. Hon var glad och trodde att hon snart skulle bli bra så att hon kunde få sina behandlingar. Men så vart det inte på grund av att såret inte ville läka. Så det blev inga behandlingar.

Vi han åka till tandläkaren och ordna hennes tänder och så hann hon få en ny fin peruk som hon vart så glad över.

På Byle-hemmet fick vi vara hur mycket vi ville på tider som passade oss. Vi fick till och med sova över och även äta mat med henne.

Den 6 april 2013 på vår 27:e bröllopsdag kallar läkarna på mig och förbereder mig på att nu är det inte så långt kvar för Mia att leva. Beskedet var en stor chock.

Sedan pratar han med båda sönerna och förklarar att levern är så förstörd av cancern och att Mia inte skulle klara av fler cellgifts behandlingar. Så han sa att det rör sig om 2-14 dagar inte mera. Efter samtalet gick vi in till Mia och hon tittar på mig och säger:

-       Vad ledsen du ser ut, vad sa läkaren?

-        Det inte var inget, svarade jag och försökte att inte gråta.

 De två sista dagarna var vi alla där. Den ena sonen Alex tog med sig sina katter och visade upp dem för Mia och hon hann gosa med dem och tyckte att det var fina katter.

Dagen efter var vi där igen och min andre son Gustaf spelade och sjöng hennes favorit låtar och vi hade det jätte trevligt och Mia sa att nu åker vi hem och äter något gott. Men vi sa att stanna du här och prata med läkaren så kommer vi i morgon.

Jag vaknar själv mitt i natten av att något inte stämde kunde inte somna om. Så jag bara åkte till min husläkare och bara gråter och säger att jag inte orkar var med. Vi pratar om allt som rör Mia och mitt hjärta.

Efter besöket när jag ska betala och åka då kom samtalet jag inte ville ha.

Tisdagen 9/4 2013 KL 8.00

-       Hej Anders det är Eva på Byle hemmet nu får ni nog skynda er hit. Det är nog inte så lång tid kvar.

Jag ringer sönerna och vi störtar dit. Vi ber personalen ringa efter en präst som kommer och sitter med oss de tre sista timmarna hos min älskade fru och Alex och Gustafs älskade mamma.

Innan hon somnade in böjde jag mig ner och kysser henne och ger henne en sista kram säger till henne nu älskling får du somna. Och hon somnade in lugnt och stilla klockan 12:05.

Kapitel 3

Vår son Gustaf tycker om att sjunga och en av hans största favoriter är Björn Afzelius. Han kan alla Björns texter och Gustaf köper en videofilm om Björn och vi blir så imponerade av stället som Björn bodde på somrarna Castelveechio di Rocca Barbena i Legurien i Italien. Så vi bestämmer oss för att försöka åka dit, om nu allt stämmer med Mias behandlingar.

Det visar sig att hon ska ha tre månaders uppehåll maj-juli 2007, efter att ha fått behandlingar i flera månader denna omgång. Vi ordnar med biljetter och hotell och med lånebil.

Så i början av april är allt klart och vi ser fram att åka. Nu är det bara två veckor kvar till vi ska åka. Jag slutar mitt jobb för dagen och Mia kommer och hämtar mig för vi ska åka och handla. Vi svänger ut på motorvägen och kör till nästa avfart och väl där så kommer det en SL buss som ska till Vaxholm och den kör från vänstra körfältet rakt in på avfarten som vi redan är på den kommer så nära oss att hade vi haft fönstret öppet så skulle vi kunnat ta på den. Mia lyckas väja ut i vägrenen för att slippa bli träffad av bussen. Men där var så mycket sand och grus efter vintern att vi får sladd och flyger ut på motorvägen igen och där kommer en stor bil som kör rakt in i oss. Och den bilen flyger då över oss och fortsätter på sidan, vi snurrar då tillbaka ut i vägrenen och ställer oss på sidan innan bilen ställer sig på hjulen. Under de här sekunderna tror jag att vi ska dö och att Mia ska vara skadad. Men vi har tur vi klarar oss utan större skada. Strax efter så är hela räddningskåren på plats. Bussen som orsakade allt stannade inte på plats men polisen fick tag på föraren senare. Domen föraren fick blev 1000kr i böter för felaktigt filbyte. En olycka som kunde tagit 3 människors liv Och detta då bara två veckor innan vi ska åka på vår resa. Och vi som då ska bila från Nice till Italien och med detta färskt i minnet.

Resan gick bra och vi fick en härlig minisemester och fick träffa trevliga bybor och se en trevlig natur. Så detta blev ett trevligt uppehåll från behandlingarna. Under augusti månad fortsätter Mia sina behandlingar.

Under 2009-2010 får Mia och jag göra flera resor till Mias morbror som bor i Enköping och som börjat få problem med sin hälsa. Vi får ringa kommunen flera gånger så han får hjälp och ser till att han får en god man. Det blev många resor för att se att all var som det ska.

I oktober 2009 mitt i allt detta elände blir jag tvungen att göra en bypass operation då jag fått problem med mitt hjärta. Den går bra som tur var och allt är lugnt med Mia.

 I början av januari 2011 får vi ett samtal från ett service boende i Enköping där Mias morbror bor att han gott bort. Nu ska allt där ordnas med testamente och begravning. När det är allt klart i maj kan vi pusta ut och äntligen är allt lugnt.

Men nu börjar det bli oroligt med våra söner. Det har blivit för mycket för dem med allt. Det blir mycket festande och ingen av sönerna vill bo kvar hemma. Det springas och kollas på alla möjliga lägenheter. Vi försöker prata att det är dyrt med lån och allt där till. Det lugnar ner sig ett tag men till slut får Gustaf tag på en lägenhet, en etta. Då ska allt ordnas med lån och handpeng och sen är det dags för flytt. Vi ordnar med bil och flyttar åt honom men sen går det inte mera än en vecka så vill han flytta hem igen ör det var så jobbigt att bo själv. Men då stod vi på oss att det inte gick. Men där slutade det gott han trivdes jätte bra i sin lägenhet som han sen renoverade själv.

Nu börjar den andre sonen Alex jaga lägenhet. Han är mycket ute på kvällarna och vi blir oroliga men till slut hittar han en lägenhet och kan flytta.

Nu är vi inne i november 2011. Då ska Mia ta på sig en jacka för att gå ut och då smäller det till i hennes arm, hon får ont men stark som hon var tror hon att det ska gå över. Men det gör det inte.

Vi uppsöker Danderyds sjukhus och får en röntgen och får svar att hennes arm har gått av. Hon får vänta ca 1,5 vecka innan operationen blir av. Genom att hon har cancer så blir det en komplicerad operation. De lyckas laga armen men samtidigt tillkommer det andra besvär för henne. Hon får svårt med att kunna tugga ordentligt.

Vi får en ganska lugn jul och nyår. Mia sluta jobba och blir sjukskriven på grund av alla besvär, det är emot hennes vilja för hon vill inte vara sjuk, men hon har inget att välja på.

I februari 2012 är vi ute och går när hon får ont i sitt vänster ben men hon lyckas ta sig in. Jag skaffar henne en rullator så hon ska kunna gå lite bättre men det blev inte bättre. Nu börjar nästa resa till akuten på Danderyds sjukhus och ny röntgen. Och nu dags för nästa chock det visar sig att lårbenet gått av. Operationen kan inte ske på Danderyds sjukhus så hon transporteras till Karolinska sjukhuset. När man förbereder hennes operation av hennes lårben då det visade sig att hon skulle bli tvungen att få protes. Men nu var det ju snö ute och man fick avbryta allt förarbete flera gånger så där låg hon med sitt trasiga lårben i flera dagar. Men till sist opererades hon och hon får sin protes.  Mia fick komma till eftervård på Furuhöjden för att lära sig att gå. Efter att varit där 2 veckor kommer hon hem och behandlingen mot cancern kunde fort sätta.

Vi fick en ganska skön sommar ändå. Den 15 september 2012 ringer min ena syster och berättar att min andra syster som ligger på Danderyds sjukhus inte har så långt kvar. Så det blir att skynda sig ner till sjukhuset. Jag hinner inte mer än komma dit så somnar hon in. Efter att hon haft MS i många år. Den 12 oktober är det begravning. Som Mia lyckades vara med på. Nu är vi i slutet av november och ska frun och jag gå ut på en promenad då händer det en gång till det knakar till men nu i det högra benet. Så nu blir det samma resa som föra gången. Först till Danderyds sjukhus och röntgen konstaterar att höften gått av och åter transport till Karolinska sjukhuset. Samma väntan denna gång i flera dagar utan operation. Men tillslut fick hon den och kommer upp på bena efter ett par dagar. Sen väntan på att få komma till eftervård på Furu höjden en gång till och åter träna men nu båda höfterna. Det är ett jätte jobb för Mia.

Hon kommer hem efter två veckor och efter ett par veckor kan hon äntligen börja med behandlingar för sin cancer. Det blev två behandlingar.

I denna röra blir jag uppsagd från jobbet på grund av att jag har blivit sjukskriven i olika omgångar. Nu när Mia har det svårast så klarar inte mitt psyke och hjärta av allt detta. Men det skylls på ekonomin bara för att cykelföretaget ska klara sig från olaglig uppsägning och  jag blir nu sjukskriven på nytt.

I början av december 2012 när Mia skulle gå på toaletten och när hon sen ska resa sig därifrån då smäller det till i vänster höften och hon kan inte resa sig upp jag får hjälpa henne in till sovrummet och ringa ambulans. Transport till Karolinska sjukhuset och där konstaterar man att höften som hon först opererade har hoppat ut så nu blir det en ny operation efter två dagar och man lyckas få den på plats. Men sen vart det inte som det ska så Mia blir lite förvirrad och svårt med motoriken men hon skicks hem ändå.

 Bara efter några dagar vaknar jag mitt i natten att jag inte får kontakt med henne. Själv tror jag att det är stroke och ringer efter ambulans och åker i ilfart ner till Danderyds sjukhus. Full beredskap där och efter flera undersökningar så kom det fram att kalkhalten var för hög och får behandling för det. Samtidigt får vi svar på varför hon har svårt att tugga, det berodde på kalkhalten. Medicinen byts ut mot dropp och äntligen efter mycket påtryckningar från oss får hon cellgiftsbehandling . 

Mellan alla dessa behandlingar Mia går igenom får jag tankar när jag läser i tidningarna om kändisar som t ex fotbollsspelaren eller skådespelaren som har fått cancer och det visas upp i alla medier när de ligger i en sjukhus säng med slangar och allt. Det kanske är bra att visa upp dem så folk får se hur det ser ut och kan tycka synd om dem.

 

Men för oss som är mitt uppe i detta är det bara jobbigt. Att se den man älskar lider så mycket av alla behandlingar och allt runt om kring. Vem runt bryr sig om hur vi mår. Nej det stannar inom familjen. Vi som står bredvid, vem stötar oss? Det är ingen inom sjukvården under denna period som ens frågat hur vi mår och om vi behöver stöd. Nej det får vi ordna själv och som tur var så hade vi varandra.

Kapitel 2

Efter många olika kontroller och olika röntgen hittar man en knöl i min ländrygg. Det ska bli en operation. Ser fram i mot den. När de är dags blir jag körd till sjukhuset tidigt på morgonen. Äntligen ska jag slippa mina problem.

Vaknar efter operationen av att läkaren säger hej Anders du känner väl inte att jag tar dig på benet.

- Nej det gör jag inte.

- Ja vi var tvungna att klippa av två nervrötter för att få bort knölen. Och tyvärr innebär det att du kommer att få bestående besvär med benet. Och du kommer att få lära dig att gå på ett nytt sätt.

Och detta innebar att jag inte kunde köra vanlig bil vi var tvungna att byta till automatväxlad bil. Och andra problem var att jag inte kunde lyfta mitt vänstra ben och använd det normalt. Och att jag har mycket lätt för att gå omkull. Men jag har lärt mig hur jag ska göra. Och hur jag ska lyfta det.

Jag blir uppsagt från mitt jobb som bussförare på SL augusti 2000 eftersom de inte kan erbjuda mig ett alternativ jobb. Så nu startar jakten på nytt. Efter mycket slit får jag ett nytt jobb maj 2001. Men hinner inte mer än börja jobba så ringer min fru Mia mig att jag måste skynda mig hem till svärmor Inge–Gerd för det har hänt något. Och väl där kan vi konstatera att svärmor har somnat in. Ringer polis, ambulans och läkare som bara konstaterar att hon har insomnat.

Nu börjar allt som ska ordnas och jag blir utsedd till att ordna allt. Först blir det att meddela alla att svärmor gott bort, och ordna med testamentet, försäljning av hennes hus. Där Mias syster med familjen också bor Så det blev inte lätt genom att hennes syster har cancer (malignt melanom). Och en svärson som svärmor inte tyckte om och inte litade på och ett barnbarn som hon älskade. Så har hon en revisor som brukade hjälpte henne med det ekonomiska som skulle orda allt till barnbarnets förmån.

Så jag fick slita med det mesta och fick övertyga Mias syster att skriva ett testamente efter svärmors önskemål och samtidigt ordna med allt runt begravningen. Samtidigt se till att svägerskan och hennes familj fick nytt boende och allt detta tar mycket på mitt psyke. Men genom att Mias syster bara bir sämre och sämre och får åka in och ut på sjukhus så blir allting jobbigare. Jag och Mia får hjälpa systern med allt eftersom hennes man hellre jobbar än ser till att hans fru mår bra och till sist hamnar hon på Byle hemmet. Och vi står som de närmaste.

Februari 2002 får vi det där samtalet man inte vill ha. Jag får då ringa alla och se till att vi möts upp där. Jag och våra söner är de som får vara med när Mias syster Annki somnade in. Och detta nio månader efter svärmor. Sen får vi vara med om att se till att begravningen blir så bra som den kunde bli.

Sen får vi en ganska lugn period och vi kan åka på våra resor till Gotland som vi alltid gjorde på somrarna och allt flyter på som det ska.

Och under 2002-2003 Läser Mia in Gymnasiekompetensen för att kunna utbilda sig till trafiklärare och hon blir klar trafik lärare under april månad 2005 och börjar jobba halvtid med det.

Maj 2005 blir vi tvungna att säja vårt hus på grund av alla mina besvär och inte kunde sköta om allt som har med huset att göra. Vi flyttar till en lägenhet juni 2005 och ser fram i mot att kunna ta det lugnt. Flytten går bra. Och vi kommer på plats Men säg den som får vara glad.

 I juli 2005 får min fru ryggvärk och söker hjälp. Där provas det med sjukgymnastik och värktabletter men inget hjälper och värken blir bara värre och värre. Till slut kräver vi en stor röntgen och får en.

Då kommer nästa chock hon har fått tillbaka cancern och nu i hela skelettet och att det även finns i levern. Hon måste först få en strålning av ryggen innan en behandling, kan starta. Samt att det opereras in en så kallad port vid hennes skuldra som ska under lätta behandlingarna samt skona blodkärlen. Och så håller det på i ca 8 år med behandlingar i olika former. Fram och tillbaka med behandlingar och uppehåll i jämna mellanrum. Under året så går Mias bästa väninna bort i Cancer och det blir ännu en begravning för oss.

Kapitel 1

Min kära fru har nu gått bort i cancer. Vår resa började i juni 1996 med att hon fick bröstcancer. Så här startade vår resa i detta helvete.

Min upplevelse av hur det var att leva med en älskad fru som hade cancer och tiden efter.

Börjar med att familjen består av Anders Mia Alex Gustaf och hunden Minuz plus en tidigare hund.

Min kära fru har nu gått bort i Cancer. Vår resa började i juni 1996 med att hon fick bröst cancer. Så här startade vår resa i detta helvete. Mia gick till vårdcentral för koll på egen begäran men där skrattade läkaren åt henne och frågade om någon annan i släkten hade Cancer och hon svarade nej”men då behöver du inte oroa dig” och skrattade vidare. Vi tyckt inte det kändes rätt så vi åkte till vår husläkare som direkt efter besöket ordnade så hon fick komma på mammografi på Sophiahemmet. Där fick vi beskedet att hon hade bröstcancer. Och vart skickad till Danderyds sjukhus dagen där på. Där fick vi träffa en underbar överläkare som tog hand om oss gick igenom allt och berättade hur det skulle gå till. Och tog tag i det vad den andre läkaren gjorde mot min fru.

Oroliga som vi var med två unga grabbar i förskola och skola sa vi att det inte kommer att funka med våra söner. Då gick han till operationsavdelningen och undersökte om operationstid. Kommer tillbaka med beskedet att vi stod på kö för en snabb operation.

Redan nästa dag ringer de i från Danderyds sjukhus och meddelar att hon fått en återbudstid och ska opereras under dagen. Operationen går smidigt och bra. Mia kommer hem och vi ser fram emot att allt ska bli bra. Men det tar inte många dagar innan det svullnar upp i såret och vi får åka in till sjukhuset det visar sig att det har vätskat sig och man får tömma såret på mycket vätska. Och sen börjar den långa vägen tillbaka med många år med cellgiftsbehandlingar. Med både hopp och förtvivlan med många besök på Danderyds sjukhus.

En dag mellan alla dessa behandlingar var hon ute och rastade vår hund för att få motion. Och vid ett tillfälle vid en motionsanläggning kommer det hund utspringande från ett omklädningsrum och rusar fram till vår hund. Mia försöker rädda vår hund men blir då själv biten. Ägaren kommer och tar bort sin hund och bara försvinner. Mia är så chockad så hon säger inget men ringer mig och vi får åka till husläkaren. Där fotograferas allt och hon undersöks noga efter som hon går på behandlingar. Efter att jag lyckats spåra ägaren till hunden visade det sig vara en polishund. Så upp till polisstationen för att göra en anmälan där får vi till svar att en hund måste bita två gånger innan man gör något. Så det blev inget av det

 Efter 5 års oro får man beskedet att hon ” var frisk från cancern” Då släpper man allt och utan att sjukvården följer upp det om det verkligen är så.

Nu, så är det min tur och jag kan tag i mina ryggbesvär.