Dan före dan

Samtal med prästen igår. Ett samtal som jag tror gav min man ett nytt tänk. Prästen berättade att jag aldrig mer kommer att bli samma person. Något dom jag också har försökt att förklara, men som han inte riktigt verkar ha velat ta in. Prästen blev tagen av vår situation, vilket säger en hel del hur vi har det. 

Efter vårt möte med prästen igår kom jag på att jag bara hade köpt ett par strumpbyxor. HUR tänkte jag där? Just snyggt med en maska i morgon... Jag åkte in till stan för att köpa ett par till. Sen var serven bra ursäkt för att slippa sitta hemma. fick ett samtal av en fantastisk vän som vänligt men bestämt ville att vi skulle komma hela familjen och äta middag hemma hos dem i morgon. Bara för att vi skulle slippa att tänka på det. Tänk vilken tur vi har som har så underbara människor runt oss. Känns bra på så sätt att mamma tyckte mycket om den också och de om mamma så det blir vår minnesstund. 

Inför i morgon känner jag mig rätt lugn konstigt nog. Jag vet att jag kommer att gråta, jag vet att det kommer att göra ont. Men jag har gjort det jag kan nu. Vi var ute på en promenad tidigare ikväll och barnen fick plocka stenar som de vill lägga på kistan. Jag hoppas att prästen får med det viktigaste, vad man nu kan anse som viktigast i en människas liv. Den människa son dessutom alltid har funnits där. Nu är det vår tur att finnas där och ge henne  en fantastisk sista stund här på jorden. TACK älskade mamma! Tack för allt, tack för att jag fick vara en del av ditt liv   Du finns för alltid med oss ❤️