Du är här

Det är inte ens lätt att dö

Idag har vi varit på begravningsbyrån. Där har vi träffat en jättegullig kvinna som verkligen fick mig att känna mig trygg. Tjejerna var med och fick säga vad de tyckte om blommorna. Men alla dessa val!!! Och herre jösses vad det kostar med en begravning. Mamma var ingen människa som villa hadet speciellt märkvärdigt så vi valde ett väldigt enkelt alternativ, men ändå så är det mycket. Vilken kista, vilken representant från begravningsbyrån ska vara med, vilka blommor, färger, ljus, sten eller inte, annons... ja den där listan kan göras riktigt lång. Jag är dessutom i den sitsen att mamma inte lämnade några pengar eller försäkringar efter sig. Så jag behöver ansöka om ja vad det nu hette att kommunen hjälper till att betala för begravningen. Då har jag tydligen varit så urbota dum att jag har varit ärlig och det skulle jag aldrig ha varit. För det skiljer något ENORMT i summorna hur mycket man får hjälp med. Så nu kastat jag mellan två kommuner varav den ena är fruktansvärt otrevlig. Hon avslutade ett samtal idag med min man genom att slänga på luren i örat på honom. Jag blir så förbannat trött rent ut sagt. Jag ska inte kunna få sörja att jag precis har mist min mamma. Jag ska behöva tjata med en människa som vägrar att tro mig, och inte håller sig till det hon säger. Det känns faktiskt som det sista jag behöver just nu. Jag menar inte på något sätt att folk ska tassa på tå för mig eller att jag ska få allt jag pekar på för att jag är i sorg. Men jag kräver faktsikt att man visar medmänsklighet och respekt! För det klarar jag av mitt i allt det här, därför förväntar jag mig detsamma tillbaka, men det är tydligen förmycket begärt....... 

Mitt råd till er som kan, se till att spara undan pengar när ni lever så att era efterlevande slipper det här,för det är verkligen inget roligt att behöva gå igenom.