Du är här

När det oväntade händer

Så har ännu några dagar gått. En del kommer jag ihåg, en del är bara som ett brus. Nu närmar sig sommaren med stormsteg. Återigen är det blandade känslor. Det som förr var enkelt att lösa bara för att mamma ville hjälpa till är nu ett pussel varje dag. Det gör att jag många gånger känner mig otroligt ensam. Jag hade ju bara mamma....

I fredags slutade tjejerna skolan, lilla E sa när vi var på väg till skolan på morgonen att hon önskade att mormor var med. Då svarade lilleman, men mormor är med. Hon sitter där och tittar på dig.

 

I går morse fick jag ett meddelande från min svåger. Ett meddelande som jag kommer att bära med mig och plocka fram när dagarna blir som tyngst. 

När det kommer så mycket omtanke från oväntade håll. Då blir jag alldeles varm. Det är det som jag behöver när jag känner mig som mest ensam i sorgen. Det finns någon som tänker på mig, ännu finare. Det finns de som fortfarande tänker på min älskade mamma <3