Nu orkar jag inte vara stark längre

I tre månader och tre dagar har jag försökt att vara stark. Jag har försökt att hålla tankarna samlade för att kunna tänka förnuftigt. Allt för att vara beredd på vad myndigheter och kommun skulle kunna komma att hitta på. Jag höll ner precis alla kostnader till begravningen så mycket jag bara kunde. Jag satte inte ut någon annons. Jag valde bort en gravplats för att det skulle innebära en gravsten. Jag valde bort en minnessten i minneslunden. Likaså en minnesplatta. Allt bara för att påvisa att jag faktiskt tänkte på ekonomin. vad får jag nu tillbaka för det?

Två månader och 8 dagar efter mammas begravning när fakturorna redan finns. Då får jag till svar att jag erhåller ca 2000kr i ekonomiskt bistånd från kommunen. Då ska det tilläggas att det billigaste alternativet på begravningsbyrån kostar 13000kr. Jag får alltså dessa pengar i bistånd för att mamma hade fått en pension utbetalad på 8000kr och hade lyckats spara 2000kr på kontot. Det här resulterar nu i att jag ska betala 5000kr ur egen ficka en månad innan jul för att min mamma har dött. För att det finns lagar och bestämmelser som säger att man måste begrava en död människa. Hade jag bara struntat i det. Vad hade hänt då? Hade jag sluppit att må så här? Hade jag sluppit snurrandet i huvudet? Hade jag sluppit att bli skuldsatt? 

Som det är nu så ska vi som barn alltså se till att ha sparat pengar så att vi täcker både våra egna begravningar. Men också våra föräldrar. Det betyder lite krasst att varenda människa som bor i Sverige ska ha ca 50.000kr sparat på sitt konto från den dag du föds Eftersom vi aldrig vet när någon dör. För mig är det här så skevt. Min mamma, min mormor och morfar och min mammas farmor och farfar osv har levt och tjänat det här landet i många led tillbaka. Min morfar var ute i kriget under den Svenska flottan.

Jag gick ner till minneslunden och bara grät och grät där jag stod. Tårarna gick inte längre att hålla inne. Vad har min mamma gjort för ont för att förtjäna detta bemötande? Varför? Varför? Varför?

 Det räcker inte med att min mamma har slitits bort från mig. När ska det här ta slut?

När ska hon få vila i ro? 

 I dag när jag verkligen behöver hjälp. Var finns den då? Vem drar upp mig från botten? 

Jag drunknar sakta sakta