Vad hände med tålamodet?

Den senaste veckan har mitt tålamod försvunnit totalt. Jag hat inget tålamod att tjafsa och få mothugg av barnen. Värst är hon som fyller 6 år. Innerst inne vet jag ju att hon är som alla andra 6-åringar son trotsar och att det är mycket som händer i hennes lilla kropp också. Likaväl som jag vet att det kan vara hennes sött att bearbeta sorgen genom att testa oss om vi fortfarande tycker om henne. 

OM jag tycker om mina barn! Aldrig har de betytt så mycket som de gör nu. De är anledningen till att jag kliver upp ur sängen varje dag. De får mig att leva vidare och våga hoppas på framtiden. De är min framtid!