Du är här

Den där dagen i maj

Jag glömmer aldrig den där dagen i maj förra året, 2013. 25 maj.
Jag visste att min bror hade åkt till vårdcentralen pga av sin onda rygg o mage. På något sätt visste jag att något var fel. Han hade ju varit hos div. olika vårdinrättningar så många gånger tidigare utan att bry mig något vidare om det. Men den här gången ville jag veta vad det var som var på tok. Ringde flera gånger både till min bror och mina föräldrar utan resultat. O ju längre tid det tog desto mer byggdes oron upp.

Den 25 maj 2013 på eftermiddagen satt jag, höggravid med mitt andra barn, tillsammans med min sambo o vårt äldsta barn, då strax över 1 år, o lekte på golvet.Solen lyste in starkt på oss o jag kommer ihåg att jag tänkte vad skönt det var med solen som lyste.
Så ringde min mobil o hela världen blev svart på mindre än en sekund.
Det var min mamma med darrande röst på andra sidan luren. "Din bror har cancer."

Det visade sig vara testikelcancer, som troligtvis hade spritt sig. Därav hans rygg o magvärk. Vårdcentralen hade skickat iväg min lillebror direkt till sjukhuset där div. olika prover togs. Dagen efter att vi fick veta att han hade cancer, så fick han operera bort den ena testikeln.

Så börjar hela den här mardömmen. Jag tyckte cancerbeskedet var en dom i sig. Om jag bara visste då vad som väntar oss nu. Om jag bara visste då. Då skulle jag ta vara på minsta lilla ögonblick som han var någorlunda stark att orka göra saker, jag skulle njuta extra mycket av all den tid vi spenderade.


Fortsättning följer.... Kärlek//R. 1 Comment Forward >>