Ett brev till min bror

Hej lillebror!

Jag undrar om du har det bra där du är? O jag undrar om du ser ner på oss andra? Om du ser efter oss o ser till att vi sköter oss?

Jag hoppas du mår så mycket bättre nu än din sista tid i livet. Jag saknar dig, tillsammans med sååå många andra.

Jag blir inte hel tills jag ser dig igen. Ord kan inte beskriva hur ont det gör att du var tvungen att lämna oss.

Men jag antar att du var utsedd till något bättre, bra mycket tidigare än vi andra. Kanske behöver andra dig, din goda vilja och omtanke kan säkert göra mirakel.

Igår firades nationaldagen. Och du hade säkert ställt fram både flaggan och sjungit nationalsången. Jag saknar dom små sakerna du gjorde. Dom som helt plötsligt har blivit så stora.

Vi, jag mamma o pappa, tänker på dig i varje andetag vi tar. Det är så tomt utan dig. Det har bara gått 2 månader sen du lämnade oss, men det känns som en hel livstid.

Men du ska veta att jag är så stolt över dig och sakerna du gjorde. Hur du red ut stormen som en riktig hjälte och krigare.

Det är bara svårt för mig att inse att du förlorade kampen mot cancern.

Du fattas mig. Med oändlig kärlek, storasyster