Förbannad

Såg en artikel jag delade på fb. Den var skriven av fina Linda som är döende i cancer. Hon var med i uppdrag granskning för några månader Sen ang. Sverige o den sjuka sjukvården.

Efter jag lagt upp den resonerade jag med mig själv o undrade varför fan jag la upp den?! Vad gjorde det för nytta?

Det kommer inte hjälpa någon, den där

Jävla cancern finns kvar ändå, o hon kommer dö ändå. Som så många andra har gjort. Hon är inte den enda mamman som lämnar sina barn för tidigt pga av cancern, hon är inte den enda systern, frun, dottern eller vännen som får lämna jorden för tidigt.

Vad är då skillnaden? För att hon har blivit uppmärksammad i media? För att ho. Skriver bra? För att hon delar sitt öde med resten av befolkningen?!

Jag är förbannad. Förbannad på livet, förbannad på cancern, förbannad på att jag inte har någon att skylla på.

Alla gjorde sitt, alla drog sitt strå till stacken. Ändå gick det inte att rädda lillebror, som det inte går att rädda så många fler som går samma väg till mötes.

Jag önskar att vi var unika med våran situation, att ingen har gått igenom eller ska behöva gå igenom samma jävla skitväg som vi får gå resten av våra liv. Men så är det ju inte. Den bistra o bittra sanningen är ju att fler familjer kommer mista sina barn, syskon, föräldrar, mor o farföräldrar. Kanske jag själv, kanske (Gud förbjude) någon av mina barn, någon av mina vänner, eller mina föräldrar.

För det är ju så livet fungerar. Någon stackars sate drar det kortaste strået o faller offer för cancern. Och kvar blir vi anhöriga med den ständiga frågan "varför?"