Du är här

Inte glömd

Har fullt upp denna veckan och fixa med dotterns första födelsedag. Visst hon kommer inte komma ihåg det själv men har bara en första födelsedag, därför går jag all in. 


Samtidigt som jag håller på så hör jag en röst i mitt huvud som säger: "Ska du verkligen göra allt det där, tror du att hon kommer ihåg det?" och även: "Vad du är duktig"

Jag vet att mamma hade varit stolt över mig med allt fixande, och jag vet att hon hade tyckt det var jättekul att få fira min lilla dotter. Men nu får hon inte det, och det gör så ont i mitt hjärta. Jag vet att hon är med oss och har koll på oss, det är hon som lugnar min dotter när hon e helt hysterisk av trötthet och inte får ro och somna. Jag vill i alla fall tro att det är så. 

I och med att jag har grejat så har tårarna inte varit lika mycket, men för det så har jag inte glömt henne, det gör ja aldrig. man får lite dåligt samvete att man inte tänker på henne, i alla fall jag får det. Men mamma är i mitt huvud hela tiden. Och tårarna kommer när man slappnar av. Och idag har det varit en sån dag, tårarna har bara runnit. Jag saknar henne nåt så otroligt. Det är ingen som förstår detta. om man inte själv varit där. Därför är det skönt och vara på en Community som cancerkompisar, för man vet att man inte är ensam. 

En del av mig känner inte för att fira mer för mamma inte är med, men samtidigt var det väldigt viktigt för mamma när hon var med oss. Så därför anser jag att det är bättre att fortsätta med traditionerna. 



Mamma, jag älskar dig för alltid. Och jag hoppas jag inte gör dig besviken på nåt sätt även om du inte är här.