Tjatig ja vet

Jag struntar i om personer tycker jag är tjatig. Har man inte upplevt samma sak så tycker jag att man har inte nån rätt och tycka nånting om hur jag är just nu. jag behöver få sörja och få ur mig saker. Visst alla vill jag ska gå prata med någon, men tid för det finns inte när man har en liten prinsessa att ta hand om. Det är därför jag hellre skriver än går till en kurator. och trampar man någon på tårna så gör man. 

Mamma läste ofta min andra blogg, och när jag skrev att jag var nere eller ledsen så ringde hon alltid och frågade vad det var. Nu är det ingen som gör det mer, ingen som kan ta hennes plats i alla fall. 

Det är en vecka kvar till dagen jag bävar för, mammas begravning. Visst det är ett slags avslut på denna perioden med sjukdomen men den kommer alltid finnas där. Det rivs hela tiden upp för denna parasit sjukdom tar fler och fler ifrån oss. Förstår inte vad som händer, tror aldrig att vi människor kommer hitta nåt sätt och bli kvitt cancern, aldrig. 

Därför vi inte vill att folk hedrar mamma genom att skänka pengar till cancerfonden som många andra gör. Här blir det att man hellre får skänka till Världsnaturfonden, för mamma brann för alla djur. Till minsta lilla myra, inget skadade hon i onödan. Och blev så arg när hon såg orättvisan i världen vi människor skapar för våra djur. Så då var valet ganska lätt. Hoppas att vi kan hjälpa till ganska bra. 

Jag saknar min mamma nåt otroligt. Livet är inte sig likt, det är roligt med min dotter i det. Men det är inte kul att min dotter aldrig kommer ha en mormor...