Livet kom i mellanC

ibland händer det att livet liksom kommer i mellan, att man får ta en paus från det livet som pågår utan för ungefär som att inget i ditt har hänt . Ett år sedan jag hade mitt sista samtal med pappa, jag minns det inte, det gör ont. Liksom allting annat. Om 4 dagar kommer dagen då pappa tog sitt sista andetag, då vi bytte roller, pappa blev barnet och behövde en trygg hand, värmande ord och kärlek, Jag blev den vuxna som baddade pannan, grät då han inte såg, höll den stora stabila handen, ett år senare och jag vill bara beröra igen, ett år och jag gråter som ett barn när ingen ser, väldigt få frågar hur det är längre, dom tycks tro att tiden läker alla sår, tystnaden gör mig nästan galen, va fan Jag vill ha en kram, och skratta efter en stunds kramande, jag vill att någon säger att det blir bättre, trots mina 30 år på jorden är Jag faktiskt inte så kaxig som jag utstrålar, Jag håller en fasad för att över huvudtaget hålla ihop. Jag är egentligen väldigt väldigt liten och väldigt väldigt sårbar, en liten flicka som Avundas mina barn som springer med rosa prinsess kjolar, diadem med fjärilar i huvudet utan en enda vetenskap om hur livet kan sluta, att livet kan komma i mellan. Ett år går fort men känslan och bilden och saknaden ärrar sig fast hårdare och hårdare för varje dag. Min fina pappa, i mina ögon är du en hjälte, en hjälte som gjorde allt för min tid, för min överlevnad , för min vistelse här på jorden . Förlåt för allt jag någonsin har gjort och allt jag någonsin kommer göra . men jag lär mig fortfarande, dock utan dig vid min sida .