Du är här

2 pojkar 2 flickor

Visar inlägg inom canceranhörig. Visa alla inlägg.

Minnena kommer tillbaka

Det var ett bra tag sen jag skrev i bloggen, har inte känt behovet på samma vis som under Cancerresan som vi gick igenom.
Nu ligger jag här igen efter ett antal månader, ensam och med mobilen på högsta ringsignalen.
T fick i fredags eftermiddag otroliga smärtor i magen, smärtorna kom i intervaller och det såg nästan ut värkar.
Vi åkte till akuten där en massa prover togs för att utesluta möjliga alternativ.
Men smärtorna slutade inte, T låg på golvet och grät av smärtorna!
T är en person med otroligt hög smärtgräns .. Jag har sagt det flera gånger under den här resan.
Så om han har ont, då skulle en sån som jag gett upp för längesedan.
Till sist vid midnatt fick de ner smärtorna och vi körde hem vid 01:30 .
Väl hemma fick vi sova en timme och sen satte han i gång att spy och fick ont igen.
 Kl 5 hittade jag honom liggande i fosterställning på badrumsgolvet och det var bara att ringa barnvakten och köra tillbaka till akuten. När han kom in togs beslut om röntgen och inläggning. Orkar inte gå in på allt nu här nu .
Men väl uppe på avdelningen när de fått ner en stor slang via näsan och ner i magsäcken, så skulle ny kontrastvätska in igenom den. Samtidigt som har kräks om vartannat. Jag torkade hans ansikte från kallsvetten, när jag tittade på honom totalt slut på energi där jag stod så såg han inte ut som min 41 åriga man, utan en ung pojke som var totalt utslagen.
Nu är det min tur igen att vara den starka!
Blev bjuden på middag och dusch av våra vänner som bor nära sjukhuset, men när jag körde till dem insåg jag hur trött jag var och att jag knappt kunde se vägen.
Så efter middagen så körde de hem mig till våra barn.
Det är ju nästan ett år sen vi gick igenom resan och så mycket minnen kommer tillbaka, men i morse när Hampus berättade hur mycket han saknar sin pappa, så inser jag hur mycket de har varit med om och vad kloka de är. Jag kan prata lite mer med dem och de har mognat så på detta året.
Om en timme ska jag köra in till honom igen och då hoppas vi på att de har kommit från till något beslut, för det sista igår innan jag gick hoppas jag inte på,men jag kan berätta att det inte är Cancer för de såg de på röntgen igår.
 I allt detta så ska Emilia tävla i simning i eftermiddag och hon frågade speciellt igår innan hon somnade
- Mamma ! Du kommer väl och ser mig simma?
- Ja Emilia det lovar jag dig

Söndag kväll är här

Även om jag igår inte trodde att söndagen skulle komma, så är den nu här.
I går gick jag verkligen på knäna.
Men vår fina vän Jenny kom hit och tog med sig alla barnen ut i skogen. Jag och mannen somnade innan de hade lämnat tomten, och sov i 2 timmar innan vi över huvud taget vaknade till.
Det var fantastiskt skönt att få sova, det hjälpte mig att ge barnen en kvalitetskväll sen.
Både jag och T somnade innan klockan blev 22, och fick sova till 7:30 i morse.
Jag vaknade pigg och med energi :) fantastisk känsla.
Jag fick städat huset, tömt alla tvättkorgar och lagat söndagsstek och tränat.
Så nu sitter jag här i soffan och är otroligt stolt över mig idag.
T har istället haft en dåligt dag, idag har han mått så dåligt att han har varit och kräkt ett par gånger.
Så det är först nu som han har tagit sig upp från sängen och vi kan sitta och mysa i soffan tillsammans,
Jag tror inte att vi blir starkare genom att inte be om hjälp,utan det är hjälpen som gör oss starkare.

Jag orkar inte!!!

Jag är så trött !! Och då är jag både trött i själen och i kroppen. Min sömnbrist är så stor nu att jag inte vet var jag ska bli av ! Denna veckan har åter varit så tuff, allt vilar på mig. Plus att jag ska jobba och träna och städa och laga mat. Men just nu vill jag bara lägga mig ner och gråta. Tittar jag tillbaka på bloggen så ser jag att veckan sist när T låg inne mådde jag precis lika dåligt och var otroligt trött. Kanske tar jag slut på kroppens förråd den veckan som han är borta. H och W är totalt helt uppe i varv och de bara skriker, bråkar och ropar på uppmärksamhet och vill ha sin mamma och pappa och vi orkar inte !!!! Grabbarna vaknade kl 5 i morse igen och då i full speed och jag förstår dem. De är två grabbar i 3 års åldern och de har energi där efter. Men jag orkar inte. Åkte iväg och tränade och många kanske tycker att det är dumt, när det är så här men det är bara där jag kan vara och Inte behöva tänka utan bara lyssna på instruktioner. Det brukar räcka för att jag ska orka lite till, men inte idag. Man känner sig inte bara som en dålig människa utan även som dålig mamma och fru. Idag skulle jag bara vilja byta ut allt och lämna in handuken ......

Har ont

Jag vet att cancern har börjat gå tillbaka på T, men när jag pratar med honom och han har jätteont, då vill jag bara krama honom och vara där för honom ❤️❤️ 

Vad är en bal på slottet?

I går hade jag en fantastiskt dag ❤ jag träffade alla mina fina kollegor, vi hade en stor dag på jobb och sen var det fest på kvällen för området som jag jobbar i, fyllde år.
Jag träffade så mycket intressanta människor och jag kände mig som mig själv.
Cancern kom absolut upp, men det var inte mycket tid den tog igår av mitt liv. 
Men idag är jag tillbaka i verkligheten igen . Skulle lämna grabbarna på förskolan, hinner inte ens lämna dem innan W börjar kräka!!
Och enligt pedagogerna är det många som är sjuka och det började i går.
Och T ska läggas in på måndag och vi vågar inte ta chansen, så innan jag och W kom hem igen, så fick han lämna huset.
Och nu får vi se om han kommer hem innan han läggs in.
Fortfarande inget svar från läkaren, men jag hoppas verkligen att det går på rätt håll ❤ tycker inte om när vi splittrar familjen ❤ så nu sitter jag och W i soffan och myser och själv känner jag mig besviken och ledsen, denna helgen är så viktig innan han åker in.

Solen

Vaknade i morse och solen var på väg fram genom dimman efter nattens kyla.
 Efter att jag lämnade barnen så tog jag på mig promenadskorna och gav mig ut på en lång härlig promenad i skogen.
Jag känner mig piggare idag, dagsformen går verkligen upp och ner.
Nu ska jag snart åka in till sjukhuset ❤ hoppas att ni får en  fin dag och glöm inte stanna upp och berätta för era nära och kära hur mycket de betyder för er ❤

Halvlek

Idag är det äntligen onsdag, om T får komma hem på fredag så är det inte lång tid kvar.
Sist blev han tvungen att stanna en natt till eftersom han inte hade fått ut tillräckligt mycket vätska ur kroppen. Visst är det konstigt att tid som är lika för alla, kan kännas som jättelång för vissa men snabbt för vissa. Hade vi haft det som vanligt nu, så hade det knappt blivit måndag innan det är fredag igen.
Men just nu känns dagarna så långa.
I dag ska jag fixa en överraskning till T här hemma som vi skulle gjort länge, men har liksom aldrig blivit färdiga till det.
I natt har grabbarna varit så oroliga, H har ropat på pappa flera gånger och de kom båda tidigt in till mig i sängen.
W ville inte släppa mig på förskolan, utan ville bli buren hela tiden.
Tjejerna har dock varit på gott humör idag, de har idrottsdag idag och var båda taggade för att springa och samla pengar till SOS barnbyar.

Laddad med ny energi

Är så otroligt glad att jag åkte och tränade Body Combat, mår så mycket bättre nu och känner mig uppladdad med massa energi.
Kände mig trött och deppig när jag lämnade T på sjukhuset och ville nog egentligen bara sätta mig i soffan. Men passet var bokat sen innan så det var bara att köra, dessutom kul att träffa alla mina vänner där nere på träningen.
Nu blir det bananpannkaka och mys framför tvn för nu är jag värd det :).
Förstår inte fick frågor om jag inte använder vattenfast mascara?
De tyckte att jag var lite mörk under ögonen ...
I morgon är det redan onsdag, vilket innebär att det är halvlek för mannen.