Jag ligger vaken om natten och googlar för att hitta svar

- idag sa mamma; Tina du får nu förbereda dig på att jag inte har så långt kvar att leva. Detta blir min sista sommar. Tårarna forsar ner på min kind, vi har ju pricis fått kontakt igen. Och har kommit varandra nära som jag trodde inte skulle vara möjligt.

Du skulle bara bli bra i din höft från lårbensbrottet efter du halka i snön för 4 år sedan, du skulle ta tillbaka ditt liv efter svåra lång och plågsamma år efter din skilsmässa. Under dessa år fanns jag alltid för dig mamma, när allt vart bra i gen så skulle vi resa någonstans och bara vara du och jag ( mor och dotter) efter alla förlorade år.

För 3 månader sen nu som du åkte in akut för lunginflammation, kom ett besked som fick mina ben att vika sig, en klump i magen. Tusen funderingar, hur allvarligt är de, finns det bot, eller kommer du dö.

Ingen läkare ger svar raka svar man blir lämnad i all oviset otrevligt bemött för alla frågor man har och de värsta, jag får inte visa vad jag känner jag liksom räknas inte, fick höra att jag måste vara stark för mor.

Jag ligger vaken om natten och googlar för att hitta svar. Den första läkaren sa de dör innom ett år, jag räknar dagar, månader. Tycker allt går för fort, mamma blir sämre, vi hade så mycket kvar. Vad ska jag göra när inte du finns, vem ringer jag nu sent om kvällen och pratar i timmar med.

Jag kör 20 mil per dag, allt för dig mamma jag vill att du skall ha det bra. Jag älskar dig mamma allt är så svårt det är för tidigt för dig att gå. Mormor vart i alla fall 95 år det är lättare att förstå hon hade åldern inne, fast jag önska vi kunde vart hos henne, men du var så sjuk mamma du orkade inte.

Allt käns redan tomt.

Hälsningar 

Tina