Du är här

Cancerkompisar berättar

Visar inlägg inom Jultankar. Visa alla inlägg.

Julen påverkar oss anhöriga!

- Jag känner att jag får stöd av cancerkompisar.se särskilt de som kommenterar det jag skriver, berättar Ewa.

Vi på Cancerkompisar vet av erfarenhet att det känns bra att få ta del av andras historier. Vi vet också att det känns bra att få skriva av sig. Att få känna igen sig och veta att man är inte ensam ger både stöd, hopp och tröst. Vi uppmanar anhöriga att berätta hur det är att vara anhörig till någon som drabbats av cancer.

Jag skrev ett inlägg i våra olika sociala kanaler:

- Hej alla cancerkompisar, som Ambassadör för Cancerkompisar samlar jag tankar och funderingar kring hur julen påverkar oss anhöriga. Det ska bli ett inlägg som ska spridas i våra sociala kanaler. Jag skriver ditt förnamn bara eller så är du helt anonym. Skriv här eller maila mig direkt till inga-lill.lellky [at] cancerkompisar.se 

Du som nu vill fylla på med dina egna funderingar hör av dig till mig så gör jag ännu ett inlägg.

 

Fotograf Anders Roos. På fotot:några av våra cancerkompisar.

Här kommer några av de berättelser vi fått in hittills

- Bra ämne att ta upp det här med juletid. Jag mailar dig Inga-Lill. Vi försökte resa ”bort” från sorgen förra julen. Det gick inte alls bra, så nu har vi lärt oss att vi reser bort med sorgen. Det blir inte lättare, men det är på något vis en fin känsla att vår älskade dotter är med oss oavsett var i världen vi befinner oss. 

Mamma, dotter död 

Hej. Detta är andra julen ensam. Förra året var jag fyllt av smärtan efter min makes död 26 oktober, hade ingen lust att vara med andra och valde att stanna hemma ensam

I år är det helt annorlunda, jag klarar inte att ta in allt om julen, allt handlar om glädjen i familjen, att vara tillsammans.

Jag är ensam utan familj och vill inte vara ensam julafton.

Jag har absolut inget julpynt eller julljus uppe, inte blir där heller handlar julmat.

Jag vill bara ha det bak om mig och invänta 1 januari

Helle, död partner

- Lyssnade nyss på Lucia sång från Skansen på Svt1, så vackert. Tänkte att detta är andra luciamorgonen utan Kent. Denna tid på året känns allt mycket tyngre än vanligt. Med det går. Alla vackra sånger jag hör i radio eller på tv gör att sorgen känns mer nu. Tänker på mamma också som gick okt 2013 och blir så ledsen. Hade behövt henne nu i min sorg efter Kent. Jag har mina döttrar, och barnbarn. Även om jag inte träffat äldsta dotterns barn sedan i september. Men det blir troligen på juldagen. Svårt att komma igen efter att hon "valt bort mig" ur sitt liv. Hade Kent levt så hade jag klarat det bättre, hade kunnat få stöd och kärlek, ändå av honom. Det är 1 år och 1 månad sedan Kent gick till andra sidan, och jag har inte känt av honom på ett tag nu. Jag känner att jag får stöd av cancerkompisar.se särskilt dom som kommenterar det jag skriver.

Ewa, partner död, mamma död

Första julen utan mamma. Det är en konstig känsla att plocka fram lite julpynt från föräldrahemmet. Knyta upp små band som hon knutit runt stjärnor och ljus. Det gör så ont, men känns ändå värdigt. 

- Ingen som köper för mycket julklappar åt barnen. Ingen som blir glad åt årets skolfoto... Jag gråter mycket denna december. Ser och hör henne överallt. Samtidigt ett litet halmstrå att hålla kvar i , hennes närvaro, hennes närhet, hennes jag innan sjukdom och död. Jag saknar henne.

Jenny, mamma död

- Fortfarande, efter 6 år, försöker jag hitta ett förhållningssätt. Ibland känns det som att famla i mörker. Förväntningar, glädje och spänning blandas med sorg, tomhet och saknad. OM..tänk OM..

Joanna

- Jag tycker som änka sedan drygt 3 månader att den här högtiden är oerhört ångestfull, känns som ensamheten och saknaden är enormt stor, ser framemot när den här högtiden är överstökad.

Anki, död partner

- Ja, håller med om att det är ett viktigt ämne. Som anhörig blir man ju lite extra utsatt under julen då det blir mycket fokus på det i omgivningen... alla runtomkring pratar om julfirande och det är även självklart att få frågor kring hur man själv ska fira jul. Det är ju i all välmening från människor som kanske inte tänker något vidare kring vilka känslor julen kan framkalla hos en del. För två år sedan spenderade jag julen på sjukhuset med min mamma som var svårt sjuk så då blev det inget julfirande alls. I år ska vi försöka fira första julen utan mamma. Ser inte fram emot det men ska verkligen försöka göra det bästa för barnens skull om inte annat.

Madelene, död mamma

 

NYA INLÄGG:

2017-12-21 Här kommer ett inlägg till: 

-Visst är denna tiden före jul och nyår extra jobbig med saknaden efter den som är borta. Nu är det andra julen ensam och det känns ensamt och tomt, även om livet går vidare med nya bekantskaper som ger mig glädje. Jag får fira juldagarna med mina fina flickor och deras familjer, vilket är en gåva. Önskar er alla här på Cancer kompisar en så fin jul som möjligt. Kram Margareta, död partner

Varma hälsningar

Inga-Lill Ambassadör för Cancerkompisar