Du är här

Cancerkompisar berättar

Visar inlägg inom #cancerkompis #vågaprata. Visa alla inlägg.

En frizon med sina känslor att öppna sig ...

Hej!

... känns som Rysk Roulett !

Vill önska er alla GOD JUL ! Vill Framförallt TACKA er som driver denna sida för oss lever med en nära anhörig med cancer.

Det har varit en fri zon med sina känslor att öppna sig ( inte för att jag själv har skrivit så mycket) men att läsa och känna igen sig i andras berättelse gör att man inte är ensam ( vilket man ibland känner sig).

Ja! Det är inte lätt å leva med vetskap om att ens fru har en obotlig sjukdom och att varenda läkarbesök känns som Rysk Roulett ! Men vi kämpar på men som någon innan skrev om dödsångest hur man ska bete sig, ja du ?

Inte lätt för 5 -öre kan jag nämna då man samtidigt ska försöka leva så normalt familjeliv som möjligt. Många utomstående förstår inte hur mycket vi kämpar bakom kulisserna, för det det är vi som får resterna på kvällarna.

Min fru är helt färdig runt kl 20 på kvällarna så våra kvalitetstider tillsammans är väldigt begränsat då hon sagt att All ork lägger hon på barnen ( vilket jag accepterat)

Var bara tvungen öppna mig lite...

Återigen God Jul till er alla

Mikael

Jag har kommit vidare och vuxit som människa

Bara en reflektion över hur något negativt trots allt kan vara positivt.

Det är snart två år sen min fru gick bort efter 2,5 års sjukdom, tarmcancer med metastaser i lungor, lever, mjälte och bukhinna. Redan efter ett halvår och operation två fick vi veta att det inte fanns någon räddning utan bara gick att fördröja slutet med cellgiftsbehandling. Det var tuffa år och det tog tid innan jag var tillbaka på banan.

I sommar har jag tagit upp kontakten med en kvinna jag känt ytligt i många år. Jag fick höra att hon drabbats av bröstcancer och hörde av mig. Vi har umgåtts mycket sen hennes operation. Jag har tagit del av hennes tankar och rädslor, lyssnat på gråt, tröstat och följt med på läkarbesök. Hon har nu just påbörjat sin strålningsbehandling.

Många frågar sig hur jag kan ge mig in i detta helvete igen men sanningen är att det inte skrämmer mig längre, och jag vet att nästa gång kan det vara min tur att drabbas. Jag kan sjukhusets onkologavdelning utan och innan och kan turerna. Vi har fått en väldigt fin relation och även jag har kommit vidare och vuxit som människa. Jag känner att jag får betyda något för en människa som hamnat i samma situation som min fru och vi mår båda bra av att ha varandra. Bara en reflektion över hur något negativt trots allt kan vara positivt.

Hälsningar till er alla cancerkompisar

Mats

Tack för Cancerkompisar!

- Jag minns för ett halvår sedan när jag fick träffa några cancerkompisar live här i Stockholm att jag då delade mitt stora dilemma. I. fortsätter berätta:

Cancerkompisar har för mig varit och är ett forum där jag fått dela mina egna mörka och sorgsna tankar och även fått läsa andras och på så sätt känt mig mindre ensam. Detta var oerhört viktigt för mig särskilt 2013-2014 när mitt liv vändes upp och ner och 33-åriga jag miste min själsfrände H efter många års sjukdom.

Jag minns för ett halvår sedan när jag fick träffa några cancerkompisar live här i Stockholm att jag då delade mitt stora dilemma. Hur mycket vidare i livet ville jag, vågade jag gå. Jag hade då träffat en ny man, en ny fantastiskt fin person att älska. Vi pratade om barn, jag och H fick aldrig barn, fanns inte tid för det, cancerskiten tog ju över allt.

Livet har återigen bestämt åt mig. Jag är gravid och det var inte planerat. Den lilla är beräknad på H födelsedag. Det känns så otroligt stort och jag ser det som en gåva från båda mina fina män som jag har och haft i mitt liv. Tack Inga-lill Lellky och ni andra som var med och som då började peppa mig att våga leva fullt ut, något som jag lovat H.

Livet kan vända, det är jag så oerhört tacksam över. Samtidigt kan jag aldrig finna en mening med allt skit cancer ställer till med. Till alla fina anhöriga som kämpar vill jag sända tusen och åter tusen styrkekramar!

Tack för Cancerkompisar! Hälsningar I.

Foto: från Cancerkompisar Live, Lund 

Tack till dig I. för att du vill dela med dig av din berättelse. Du är med och gör skillnad.

Hälsningar från oss på Cancerkompisar / Inga-Lill Lellky, Ambassadör