Om ensamhet
En av våra #cancerkompisar, Susanne, lyfter upp flera viktiga ämnen i våra samtalsgrupper och idag pratar vi om ensamhet.
Några som kommentarat kommer här, några med namn andra anonyma.
Susanne: Det händer ofta att jag lägger mig tidigt. För det är inget annat liv i huset. Bara tomhet. Sen vaknar man för tidigt också.
Känner någon annan likadant. Jag saknar kvällarna då min man och jag tittade på tv tillsammans eller satt med ett glas vin och filosoferade.
Allt det är borta nu.
Anonym: Jag lägger mig också tidigare nu än innan katastrofen för jag hatar de ensamma kvällarna framför TV:n. Vaknar oftast tidigt också även om jag skulle lägga mig sent. Konstant trött. Önskar att jag kunde sova ständigt. Sova bort ensamheten. Känner igen mig verkligen.
Anonym: Jag brukar ta en kvällspromenad för att dela upp kvällen lite och så kan sömnen fungera bättre efter det också.
Anonym: Jag har varit helt tvärt om. Har svårt att komma till ro och lägger mig tidigast vid midnatt och det har pågått i drygt sex år när jag är hemma själv.
Hans-Johnny: Jag går också och lägger mig tidigt för kvällarna är plågsamma på grund av ensamheten.
Anonym: Verkligen. Sömnen är helt förändrad. Trött hela tiden vaknar tidigt utan att kunna somna om. Över ett år sedan nu...
Anonym: Jag förstår hur det känns, samma här, ensamhet och tomhet. Tre år sedan jag blev änka
Vi på Cancerkompisar vet av erfarenhet att ofrivillig ensamhet påverkar både vår psykiska och fysiska hälsa. Personer som känner sig ensamma ofta skattar sitt välbefinnande och sin livskvalitet lägre än andra. En stark upplevelse av ensamhet är även förenat med högre risk för ångest och depression.
KÄLLA: Socialdepartementet
Tack för att du delade, det betyder mycket att få känna igen sig, ensamheten kanske känns mindre då?
Allt gott!
Inga-Lill Grundare och Ambassadör Cancerkompisar