Ambassadörsbloggen

När vi talar om cancer tänker många på olika diagnoser – bröstcancer, prostatacancer, hjärntumör eller cancer i magen. Men när det kommer till anhörigskap är det sällan själva diagnosen som förenar oss. Det är relationen vi har till den som är sjuk.

Oavsett om det är din partner, bästa vän, förälder eller ett syskon som drabbas, är det just er relation som formar hur du upplever sjukdomens påverkan – och vilket stöd du behöver.

Att dela samma resa – fast på olika sätt

Det kan kännas lätt att söka stöd hos andra som möter samma diagnos, men ibland är det ännu viktigare att hitta någon som förstår din roll som anhörig. En som också har en livspartner som är sjuk. En som också förlorat en vän. En som också står vid sin förälders sida genom sjukdom.

Du som står bredvid en sjuk partner – Att se den du älskar förlora energi, förändras av sjukdomen och samtidigt försöka vara den starka i relationen är en enorm påfrestning. Att prata med någon i samma situation kan göra att du känner dig mindre ensam.

Du som är vän till någon som blivit allvarligt sjuk – Vänskap prövas när sjukdom drabbar. Hur stöttar man? Hur hanterar man sin egen rädsla och sorg? Att prata med någon som också balanserar mellan närhet och hjälplöshet kan ge stöd och förståelse.

Du som har en förälder med cancer – Att se sin mamma eller pappa gå igenom en svår sjukdom är en smärtsam upplevelse. Oavsett om du är ung eller vuxen kan det vara svårt att navigera mellan att vara ett stöd och att samtidigt hantera din egen sorg och rädsla. Att prata med någon som också varit där kan vara ovärderligt.

Stöd handlar inte bara om diagnosen – utan om var du befinner dig i livet

Vi har alla olika utgångspunkter. En person i 30-årsåldern som står vid sin partners sida möter andra utmaningar än någon i pensionsåldern. En förälder till en cancersjuk tonåring har en helt annan vardag än en vuxen dotter till en sjuk pappa. Men känslorna vi bär på – oro, rädsla, sorg och kärlek – förenar oss.

Gemenskap i Cancerkompisar – Här hittar du någon som förstår

• Här kan du hitta stöd hos någon som delar din roll – oavsett diagnos.
• Här kan du dela erfarenheter, få förståelse och känna igen dig i andra.
• Här behöver du inte förklara – vi fattar redan.

 

Att vara anhörig till någon som är svårt sjuk är en känslomässig berg- och dalbana. Mitt i kampen för att vara stark för sin närstående kan skuldkänslor och skam smyga sig på. "Gör jag tillräckligt?", "Är jag där tillräckligt mycket?", "Borde jag ha sagt eller gjort något annorlunda?". Det är frågor som många anhöriga brottas med – både under sjukdomstiden och efteråt.

I en studie från forskarna Carina Werkander Harstäde och Anna Sandgren undersöktes just dessa känslor hos anhöriga i palliativ vård. De fann att många närstående upplever skuld över att inte ha gjort eller sagt tillräckligt, varit frånvarande vid viktiga ögonblick eller gjort felaktiga val.

Skam kan också uppstå – känslan av att inte räcka till, att behöva hjälp, eller att familjekonflikter kommer upp till ytan under en redan svår tid.

Varför känner vi skuld och skam som anhöriga?

När någon vi älskar blir sjuk, hamnar vi i en roll som vi aldrig bett om – men som vi ändå axlar. Vi vill göra allt vi kan för att stötta vår närstående, men vi är samtidigt bara människor. Vi kan inte alltid vara överallt, göra allt rätt eller orka allt.

Skuld och skam kan uppstå av många anledningar, till exempel:

• Att inte ha tillräckligt med tid att vara där så mycket man önskar.
• Att känna att man borde ha haft fler eller andra samtal med sin närstående.
• Att känna sig maktlös i relation till vården och beslut kring behandling.
• Att ha egna behov och känslor, men inte ge sig själv utrymme att känna dem.

 

Så kan du hantera skuldkänslorna

Att bära på skuld och skam kan vara tungt, men det finns sätt att hantera det, här kommer de tips vi samlat, efter år av historier från anhöriga själva.

• Kom ihåg att du gör/gjorde ditt bästa – I efterhand är det lätt att se vad man kunde ha gjort annorlunda. Men i stunden gjorde du de val du kunde med den information och ork du hade.
• Sätt ord på dina känslor – Att prata med andra som varit i samma situation kan hjälpa dig att förstå att du inte är ensam. På Cancerkompisar finns anhöriga som vet exakt hur det känns.
• Tillåt dig själv att sörja på ditt sätt – Sorgen kommer i många former, och det är okej att känna en blandning av lättnad, tomhet, sorg och skuld. Alla känslor får finnas.
• Be om hjälp – Att vara anhörig är en av de mest krävande rollerna som finns. Du förtjänar stöd lika mycket som den som är sjuk.
• Skapa en egen avslutningsritual – Om du känner att du inte fick säga eller göra det du ville kan du hitta egna sätt att få avslut. Det kan vara att skriva ett brev, tända ett ljus eller besöka en plats som betyder något för er.

Du är inte ensam

På Cancerkompisar vet vi att anhörigskapet kan vara både vackert och svårt. Vi finns här för dig, oavsett var du befinner dig i processen. Om du känner skuld och skam, vet att du inte är ensam – och att du också förtjänar stöd.

Vill du prata med någon som förstår? Gå med i vår digitala mötesplats och hitta en Cancerkompis som delar dina erfarenheter. Du behöver inte bära det här själv.

Har du egna tankar om skuld och skam som anhörig? Dela gärna dina erfarenheter i social medier eller på Möteplaatsen. Tillsammans kan vi göra anhörigskapet mindre ensamt.

LÄNKAR: https://linktr.ee/cancerkompisar.se

SÅ FUNGERAR CANCERKOMPISAR – en internetbaserad möjlighet till stöd för närstående i cancervården
Att vara närstående och/eller anhörig till en patient med cancer innebär för de flesta en stor påfrestning med såväl existentiella frågor som praktiska problem. Årligen drabbas drygt 61 000 personer av cancer. Man beräknar att det runt varje cancerdrabbad finns sex närstående, vilket betyder att över 350 000 personer årligen är närstående eller anhöriga i cancervården. Professor Mef Nilbert och sjuksköterskan Magdalena Andersson redogör här för bakgrunden till satsningen Cancerkompisar, och vad möjligheten att kunna dela erfarenheter med andra närstående kan innebära. Cancerkompisar är ett initiativ som synliggör närståendefrågan som rör en stor och ökande grupp individer som tar stor del i vården, och som behöver tillgång till stöd och också löper ökad risk för egen sjuklighet – ett område där det finns möjlighet att förebygga ohälsa.

 

Läs hela artikeln HÄR