Cancerkompisar berättar

Inne på Cancerkompisars onlineforum möts anhöriga med mängder av olika frågeställningar. Funderingarna växlar över tid beroende på var i cancerresan man befinner sig. Då och då sammanställer vi olika frågeställningar med syfte att sprida kunskap om hur det är att vara anhörig. Ett återkommande samtalsämne är begreppet SORG.

Vad är sorg? När känner jag sorg? När jag förlorat någon? När jag lever någon cancersjuk som fortfarande lever med sin cancer?

Så här beskriver några det:

Sorg är när pratet har tystnat, skrattet lyser med sin frånvaro. Sorg är ensamhet i en tvåsamhet. Sorg är när livet inte är levande. Sorg är att se sin älskades krafter försvinna. Sorg är att stå bredvid och ändå inte riktigt förstå......./Anonym

Jag håller med om att sorgen för ont, är riktigt smärtsam när den är som värst. Men jag tror att den också är en läkeprocess för den mentala hälsan. Det tar olika tid för oss men till slut övergår sorgen i djup saknad och vi orkar resa oss så sakta igen. /Peter

För mig är just nu sorg något som börjat och som det känns kommer bli omäktigt .
När man får följa en sjukdom som man vet kommer leda till slutet så känner man sig maktlös och hela kroppen skriker av sorg. /Therese

Sorg är något som gör ont och gör att man inte funkar som man ska. Och att man inte ser ljust i tunneln./ Anders

Sorg äter upp en innifrån.Den gör mig stundvis förlamad både kroppsligt och själsligt. Nu är vi ju i sorg fast min man är fortfarande i livet. Vågar inte tänka på hur sorgen efteråt kommer vara, den kommer jag ju inte ha att dela med honom. /Anna-Karin 

Sorgen är ständigt närvarande. Som en klangbotten i livet efter. Livet är tomt och kallt. Sorgen får mig att tvivla på meningen med allt, allt min älskade var tvungen att genomlida. Allt fruktansvärt som vi gick igenom tillsammans. All sorg, oro och ångest under sjukdomstiden och nu, efteråt ensam. Han är borta. Sorgen har förändrat mig för alltid och gör det svårt för mig att känna hopp. Det gör så ont. /Ingela

Tack för att du delar med dig!

Hej på er alla gamla medlemmar och tyvärr nya medlemmar. Egentligen vill jag inte tillhöra den här gruppen! Men eftersom min fru drabbades av cancer och tyvärr avled så befinner jag mig här.

Det som dock är positivt med att vara medlem i denna grupp är allt stöd man får. Ni alla som skriver här har stöttat mig när jag känt att det inte är någon mening längre, när jag velat ge upp. Här kan man få förståelse som ingen annan som inte upplevt samma helvete kan förstå. 

Det är 2 års sen den 28 juli sen min fru dog och samtidigt dog en del av mig. Jag har kämpat, tränat, festat, spelat med mitt band men ingenting kan fylla hålet i min själ.
Jag trodde nog att det skulle kännas lättare efter 2 år men det gör det inte
Jag jobbar 100% men vete fan om jag orkar det helt ärligt. 

Skriv gärna hur ni känner er.
Hoppas ni får en trevlig midsommar trots allt helvete vi vart med om eller befinner er.

Glöm inte bort att stanna upp och lyssna lukta och bara va.

Kramar Matz

Ulla berättar om vad det betyder att vara med i Cancerkompisar.se och om ett stort steg hon snart ska ta:

-hej Cancerkompisar, det var länge sedan jag skrev här inne och det har nu gått mer än 2 år sedan min man somnade in från sin cancer!

Det känns fortfarande ensamt och tomt efter min Thomas men det går ändå framåt och jag känner att jag återfått mera energi som man kan gå framåt på ! Än om det känns tomt och ensamt så ska förändringar ske hos mig.

Jag flyttar 2018 till ny lägenhet! Det är ett stort steg men det känns jättebra! Jag fyller 65 år men ska fortfarande jobba kvar på mitt jobb men halvtid detta mycket pga det sociala.

Ja det var lite från mig!

Hoppas alla ni som kämpar och har kämpat färdigt också ska få frid och mera energi så småningom.

Vill också tacka Cancerkompisar för denna fina sida som stärkt mig och fått cancerkompisar. Vi träffas ett par stycken regelbundet och äter och pratar om allt vi har varit med om och vi är ett jättestöd för varandra fortfarande tack vare Cancerkompisar, så tack för det!

Kramar Ulla

Foto: några anhöriga, cancerkompisar, som träffats vi Cancerkompisar.se

 Tack Ulla för att delar med dig av dina erfarenheter. Vi vet av erfarenhet att det tar tid att komma tillbaka efter en cancerresa. Nio av tio anhöriga får inte stöd och vi arbetar för att alla anhöriga ska få stöd, och i tid. Vi arbetar förebyggande då vi vet att 25 % löper större risk att bli sjuk pga den stress man lever under.

Du som läser detta tipsa gärna andra om att Cancerkompisar.se finns.

Varma hälsningar

Inga-Lill Lellky

verksamhetsledare, medgrundare Cancerkompisar