Du är här

Ambassadörsbloggen

Visar inlägg inom anhörigstöd. Visa alla inlägg.

Vad betyder en kram?

En genomsnittlig kram varar i tre sekunder. Enligt forskare borde den vara i minst 20 sekunder. Då utsöndras nämligen oxytocin.

Om du träffar någon som du tycker om ge han eller hon en lång kram. En kram som varar i minst 20 sekunder. Enligt forskningen utsöndras då stora mängder av ”gemenskapshormonet” oxytocin. Ett ämne som är avgörande för vår lycka.

 

Professor Kerstin Uvnäs Moberg är expert på ämnet och hon säger att beröring är lika viktigt som mat. Studier har också visat att barnhemsbarn som inte får någon som helst beröring faktiskt kan dö trots att de har god hygien och tillräckligt näringsintag.

Här är de positiva effekterna av regelbundna kramar och beröring:
• Stimulerar tillväxten och näringsupptaget.
• Minskar stress
• Stärker immunförsvaret.
• Höjer smärttröskeln.
• Vi får lägre puls- och blodtryck.
• Vi blir piggare.
• Motverkar depressioner.
• Ökar tilliten och man blir lugnare.
• Dämpad rädsla. Framför allt för främlingar.
• Gör oss mer glada i att socialisera med andra människor.

Vi som dagligen har kontakt med anhöriga genom vårt anhörigstöd, Cancerkompisar.se, vet hur mycket en kram betyder. Någon som bryrs ig om och frågar hur "jag har det". Mycket fokus läggs på den som är sjuk, med all rätt, men vi anhöriga som går bredvid glöms ofta bort. Vi anhöriga behöver också omtanke för att orka vara ett stöd för den sjuke.

Här kan du läsa mer om Kerstin och hennes arbete.

Varma hälsningar

Inga-Lill Lellky

Ambassadör

Artikel i Onkologi i Sverige

SÅ FUNGERAR CANCERKOMPISAR – en internetbaserad möjlighet till stöd för närstående i cancervården
Att vara närstående och/eller anhörig till en patient med cancer innebär för de flesta en stor påfrestning med såväl existentiella frågor som praktiska problem. Årligen drabbas drygt 61 000 personer av cancer. Man beräknar att det runt varje cancerdrabbad finns sex närstående, vilket betyder att över 350 000 personer årligen är närstående eller anhöriga i cancervården. Professor Mef Nilbert och sjuksköterskan Magdalena Andersson redogör här för bakgrunden till satsningen Cancerkompisar, och vad möjligheten att kunna dela erfarenheter med andra närstående kan innebära. Cancerkompisar är ett initiativ som synliggör närståendefrågan som rör en stor och ökande grupp individer som tar stor del i vården, och som behöver tillgång till stöd och också löper ökad risk för egen sjuklighet – ett område där det finns möjlighet att förebygga ohälsa.

 

Läs hela artikeln HÄR

Modiga anhöriga berättar

Tillsammans med 10 modiga anhöriga och produktionsbolaget Spencer&Broderick Multimedia Productions gjorde vi på Cancerkompisar vår första informationsfilm som beskriver olika anhörigrelationer.

Filmen heter "Det jag inte vågar berätta" och visades över 4 000 gånger de första timmarna. Att vara anhörig och närstående och gå bredvid någon som har cancer är tufft. Ingen som inte varit med om det kan ens föreställa sig hur det är.Du går bredvid och kan inget göra annat än att vara ett stöd för den som är sjuk. Det är många tankar som snurrar runt i huvudet, i bland förbjudna tankar, sådant du inte vill eller vågar berätta om för någon.

Maktlösheten är stor men en sak är säker, du är INTE ensam! På Cancerkompisar.se kan du träffa och få prata med andra som vet hur det är. Du kan hitta någon som vet precis hur det är.Om allt detta vill vi beskriva och berätta för andra.                                                                                                                                                                 För andra anhöriga så de kan hitta in till Cancerkompisar och få stöd, tröst och hopp.  För deras arbetsgivare. För skolan. För vården. Och för många fler.    

 Vi är både glada, stolta och tacksamma över allas medverkan, tillsammans gjorde vi detta möjligt. 

Tack till alla modiga anhöriga som ville vara med i filmen.

Tack till Spencer&Broderick, Anna Bystedt och Daniel Persson i Staffanstorp på Guldkanalen för att vi fick vara i er studio. Och sist men inte minst tack till er som var runt om oss och som fixade fika, kokade kaffe och såg till att stämningen var god. Ni vet vilka ni är.

Hälsningar Inga-Lill Lellky

CancerkompisAmbassadör